Star Wars: Episode I – III

Star Wars: Episode I – The Phantom Menace (1999)
Jag har gillat originaltrilogin grymt mycket sedan jag var barn, men jag har aldrig varit något inbitet fan av Star Wars. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om fansen som måste ha blivit fruktansvärt besvikna på The Phantom Menace, en medioker barnfilm i stort sett.

George Lucas har missbrukat CGI här. Nästan varenda varelse är datagjord, och de ser inget vidare ut heller. Jar Jar Binks är en sådan, det är väl meningen att han ska fungera som ersättare till det komiska paret R2-D2 och C-3PO. Han är dock endast irriterande och dessutom ful som stryk. För att dra ett citat från TV-serien Spaced: ”Jar-Jar Binks makes the Ewoks look like fuckin” Shaft.”

Skådespelarna är rentav usla. Liam Neeson är den ende som sköter sig någorlunda. Aldrig har jag sett Natalie Portman vara så stel och tråkig i en film förut heller. Jag skulle tro att anledningen till skådisarnas misslyckande är regissören. Han var antagligen för upptagen med sina dataanimerade vänner att han glömde bort dem som inte var dataanimerade.

Star Wars: Episode II – Attack of the Clones (2002)
Det var skönt att se att Lucas & Co har skärpt till sig en aning här. Allt är förbättrat sedan första filmen. Nu kände jag inte att Lucas missbrukade sin datateknik. Han valde nog att ge skådisarna mer uppmärksamhet den här gången. Portman är inte längre stel och tråkig, McGregor och nytillkomna skådisar såsom Christopher Lee är utmärkta.

Kul var det även att Jar Jar Binks fått lämna plats åt R2-D2 och C-3PO och att man låtit Yoda bli CGI-animerad, han såg ärligt talat lite löjlig ut som docka i The Phantom Menace, en livligare Yoda behövdes. Hayden Christensens skådespeleri kan man klaga på om man vill, men jag anser att han var ett gott val för sin roll, något som framgår ännu tydligare i Episode III – Revenge of the Sith.

Attack of the Clones är aningen mörkare och mer vuxen än föregående film. Scenen där Obi-Wan, Anakin och Padmé tar sig an tre monster är härlig att se på. Vi får även se Yoda i action för första gången. Nu låter jag förresten lite för positiv i min bedömning. Filmen är fortfarande långt ifrån perfekt och uppnår aldrig riktigt Star Wars-känslan.

Star Wars: Episode III – Revenge of the Sith (2005)
En fenomenal avslutning på rymdsagan är vad detta är. George Lucas har skipat rättvisa åt de gamla filmerna med Revenge of the Sith som är överlägset bäst av de tre nya. Andra filmen var en ganska stor förbättring gentemot den första, och denna tredje film är i sin tur en enorm förbättring gentemot den andra. Visuellt är den helt perfekt, allt i filmen är otroligt snyggt och detaljerat. Den som vill skåda action blir inte besviken, det skjuts och exploderas ordentligt.

De mest minnesvärda scenerna består av Obi-Wan i kamp mot Anakin på en vulkanplanet. Jag lyckas bli tårögd när striden är över och Obi-Wan yttrar orden “You were the chosen one! It was said that you would destroy the Sith, not join them. You were to bring balance to the force, not leave it in darkness.”

Lucas tabbade sig aldrig  vad gäller Anakins förvandling till Darth Vader. Något som däremot utelämnats är hur Leia kan komma ihåg sin mamma i Episode VI – Return of the Jedi. Men det är en liten smäll man får ta helt enkelt.

Revenge of the Sith gör hela sagan ännu större och djupare, den är mycket gripande och befinner sig inte långt ifrån samma klass som Return of Jedi håller.