Transformers: Revenge of the Fallen

Titel: Transformers: Revenge of the Fallen
År: 2009
Längd: 150 min
Genre: Action | Sci-Fi
Regissör: Michael Bay
Skådespelare: Shia LaBeouf, Megan Fox, John Turturro, Josh Duhamel, Peter Cullen, Hugo Weaving, Tyrese Gibson

*Innehåller små spoilers*

Mina förväntningar var höga när jag satte mig i biosalongen. Första filmen var fantastisk och jag hoppades att Revenge of the Fallen skulle hålla samma nivå. Dessvärre var den snäppet sämre då den mest bara kändes som en upprepning. Man bjöds liksom inte på så mycket nytt, med undantag för större och häftigare robotar.

Handlingen är egentligen lövtunn, det är ingen större idé att jag skriver ner den. Filmens svaghet ligger som sagt i att man har sett det mesta redan. När striderna utspelade sig framför mina ögon i första filmen så satt jag ofta och gapade av förundran. Så blev det inte riktigt denna gång, slutstriden var lite för lång och massiv. Robotarna är dessutom bra många fler i antal och det är endast ett par stycken som skänks utrymme nog. I ettan fanns en handfull autobots som man lärt känna hyfsat väl ställda emot en lite större skara decepticons. Då var spänningen högre eftersom chansen att någon av dessa karaktärer skulle dö var stor och man fick följa en robot och en fight under en längre tid. I Revenge of the Fallen är det många autobots man inte känner och man bryr sig inte lika mycket ifall de skulle dö. Och det skiftas snabbare från en fight till en annan. Äter man för mycket godis så får man ont i magen.

Filmen har dock sina ljusa sidor också. Revenge of the Fallen har tilldelats en betydligt större portion humor än föregående film, det är ibland på gränsen att det blir för skojigt, i början av filmen går man aningen för långt med ett par incidenter involverande Sams mamma. Men på det stora hela uppskattar jag humorn som John Turturros karaktär står för till stor del. Där har vi en förbättring sedan ettan, Turturro är roligare och skönare helt enkelt. Shia LaBeouf har fortfarande en bra scennärvaro och Megan Fox får mer utrymme till att visa vad hon kan som skådespelerska. Behöver jag förresten nämna hur vrålsexig hon är? Nej, tänkte väl det. Hon är så het att hon t.o.m. blir påsatt av en liten decepticon. Lyckligtvis gör hon helt okej ifrån sig annars. Visst, hon är väl ingen Meryl Streep men särskilt dålig är hon inte heller.

På det visuella planet är filmen makalöst bra. Hoppas att Oscarakademin tar sitt förnuft till fånga och inte nekar Bay & Co en Oscar för bästa specialeffekter en andra gång. Fast ja, det finns väl chansen att någon film trollar fram ännu vassare effekter i år, men det är något jag ganska starkt betvivlar. Det är sällan man får bevittna en sådan verklighetslik CGI med otrolig detaljrikedom. En av filmens snyggaste scener är då Optimus på egen hand tar sig an ett tretal decepticons i en skogsliknande miljö. Bara den scenen var värd en biobiljett.

Som jag skrev i min recension av Transformers så är Bay en mästare när det kommer till att regissera stora actionscener. Men vad gäller personregi är han inte lika top notch. Jag tänker speciellt på en scen där Sam och Mikaela befinner sig under tak och man hör hur ett par onda maskiner kommer närmare. Mikaela börjar plötsligt storgråta som om hon var livrädd, något som jag finner märkligt då hon ska föreställa en tuff brud som är van att handskas med dessa monster.

Slutbetyget har jag grubblat över länge men till slut kommit fram till att filmen får tilldelas en stark sexa. Den är trots alla brister och hål i berättelsen grymt underhållande och ganska kul emellanåt. Speltiden på 150 min kändes betydligt kortare, men tiden går fort när man har kul. En tredje film skulle jag inte motsäga mig, bara de ger den ett större djup och en mer hållbar story. Ogillade du ettan så är det ingen idé att du slösar tid på Revenge of the Fallen. Om inte så kan du förvänta dig en härlig åktur.