Transformers: Revenge of the Fallen

Titel: Transformers: Revenge of the Fallen
År: 2009
Längd: 150 min
Genre: Action | Sci-Fi
Regissör: Michael Bay
Skådespelare: Shia LaBeouf, Megan Fox, John Turturro, Josh Duhamel, Peter Cullen, Hugo Weaving, Tyrese Gibson

Mina förväntningar var höga när jag satte mig i biosalongen. Första filmen var fantastisk och jag hoppades att Revenge of the Fallen skulle hålla samma nivå. Dessvärre var den betydligt sämre då den mest bara kändes som en upprepning. Man bjöds liksom inte på så mycket nytt, med undantag för större och häftigare robotar.

Storyn är egentligen lövtunn, det är ingen större idé att jag skriver ner den. Filmens största svaghet ligger som sagt i att man har sett det mesta redan. När striderna utspelade sig framför mina ögon i första filmen så satt jag ofta och gapade av förundran. Så blev det inte riktigt denna gång. Slutstriden är lite för lång och massiv, robotarna är många i antal och det är endast ett par stycken som skänks utrymme nog. Det skiftas snabbt från en fight till en annan och vi bjuds på så mycket godis att vi nästan får ont i magen.

Revenge of the Fallen har tilldelats en större portion humor än föregående film, olyckligt nog blir en del av skämten lite för larviga, i början av filmen går man aningen för långt med ett par incidenter involverande Sams mamma som numera är en hysterisk galning snarare än den mer trovärdiga morsan hon var i föregångaren. Jag uppskattar dock humorn som John Turturros karaktär står för. Turturro är fortfarande skön och smårolig, som tur är. Shia LaBeouf har fortfarande bra scennärvaro, dessvärre är Megan Fox tämligen usel. Tur för henne att hon åtminstone är sexig.  Hon är så het att hon t.o.m. blir påsatt av en liten decepticon.

På det visuella planet är filmen makalöst bra.  Det är sällan man får bevittna en sådan verklighetslik CGI med otrolig detaljrikedom. En av filmens snyggaste scener är då Optimus på egen hand tar sig an ett tretal decepticons i en skogsliknande miljö. Bara den scenen var värd en biobiljett.

Som jag skrev i min recension av Transformers så är Bay en mästare när det kommer till att regissera stora actionscener. Men vad gäller personregi är han inte lika top notch. Jag tänker speciellt på en scen där Sam och Mikaela befinner sig under tak och man hör hur ett par onda maskiner kommer närmare. Mikaela börjar plötsligt storgråta som om hon var livrädd, något som jag finner märkligt då hon ska föreställa en tuff brud som är van att handskas med dessa monster.

Slutbetyget har jag grubblat över länge men till slut kommit fram till att filmen får tilldelas en stabil femma. Den är trots alla brister och hål i berättelsen ganska underhållande och emellanåt kul. Speltiden på 150 min kändes betydligt kortare, men tiden går fort när man har roligt. En tredje film skulle jag inte motsäga mig, bara de ger den ett större djup och en mer hållbar story. Ogillade du ettan så är det ingen idé att du slösar tid på Revenge of the Fallen. Om inte så kan du förvänta dig en häftig, om en aning korkad, åktur.