Public Enemies

Titel: Public Enemies
År: 2009
Längd: 140 min
Genre: Thriller | Drama
Regissör: Michael Mann
Skådespelare: Johnny Depp, Marion Cotillard, Christian Bale, Billy Crudup, Giovanni Ribisi, Stephen Graham

Public Enemies har jag sett fram emot länge. Jag blev väldigt exalterad när jag fick höra att Michael Mann, regissören bakom den fantastiska dramathrillern Heat med giganterna Al Pacino och Robert De Niro i huvudrollerna, skulle göra en gangsterfilm med Johnny Depp och Christian Bale. Mina förväntningar sjönk dock lite när jag fick höra kritikers och andra personerna åsikter om filmen, många såg den bara som en medioker gangsterrulle. Men efter biobesöket kände jag mig nöjd, filmen är mycket bra på många plan.

Den verklighetsbaserade historien rör sig kring den ökände bankrånaren John Dillinger (Johnny Depp) som härjade i Chicago på 30-talet under Den stora depressionen. Melvin Purvis (Christian Bale) är FBI-agenten som fått i uppgift av J. Edgar Hoover (Billy Crudup) att tillfångata Dillinger. Folket hyllar dock den laglöse mannen som en hjälte lik en slags Robin Hood.

Mina känslor kring Public Enemies är ganska blandade. Visuellt sett är filmen strålande, eldstriderna är galet autentiska och man får nästan lust att ducka så fort en skottlossning utbryter. Oteknisk som jag är förstår jag inte hur de gjort med kamera och bild, men det är olikt allt annat jag sett tidigare. Närvarokänslan som de lyckats skapa är helt fenomenal. Trevligt att de tagit med några små humoristiska inslag också, Depp levererar en rätt kul replik när han står och tittar på Cotillard som ligger och myser i ett badkar.

De negativa bitarna ligger i Dillingers och Frechettes kärlekshistoria och saknaden av karaktärsdjup. Det är svårt att riktigt tro på kärleken mellan de två, och det är synd att man inte får lära känna karaktärerna helt. Men tack vare goda skådespelarprestationer så vägs detta upp en aning. Slutligen tycker jag att Public Enemies är en suverän film, även om den kanske saknar glöd och inte tillhör Manns bästa.