Titanic

Titel: Titanic
År: 1997
Längd: 194 min
Genre: Drama | Romantik
Regissör: James Cameron
Skådespelare: Kate Winslet, Leonardo DiCaprio, Billy Zane, Gloria Stuart, Kathy Bates, Bill Paxton

Först vill jag bara påpeka att recensionen innehåller stora spoilers, det ska väl dock inte vara några problem då varenda kotte lär ha sett Titanic. Har du som läser detta inte sett tidernas största kassasuccé, ja då vet jag inte vad du gör här i bloggen över huvud taget. Sätt i så fall igång med att få tag på filmen och se den genast!

För något år sedan var det första gången på drygt ett decennium som jag såg denna moderna klassiker när den råkade gå på TV. Jag förmodade att filmen inte alls skulle vara så bra som jag mindes den från barndomen eftersom den fått mycket negativ kritik från olika håll.  Därför hade jag bestämt mig för att granska den hårt och kritiskt, och jag skulle inte låta mig påverkas av det ”smöriga” slutet. Det visade sig dock att jag upplevde filmen som helt fantastisk precis som jag gjorde när jag var barn, och jag beställde genast hem en DVD-utgåva på fyra discar, Titanic är en film som man måste ha i samlingen helt enkelt. DVD:n har mest stått och dammat på hyllan det senaste året, men igår kväll fick jag lust att se rullen igen och skriva en fräsch recension av den.

Lite av ett vansinne är det att Titanic endast har 7.2 i betyg på IMDb. Filmen är definitivt värd en plats på topp 250-listan, kanske inte en särskilt hög plats, ändock en stadig plats. Jag har försökt att spekulera lite smått i varför betyget är så lågt. Många vill väl bara inte tillhöra den skara som faktiskt tycker om filmen, en stor del av den skaran består av tonårstjejer och folk som inte är så insatta i film som många av IMDb’s röstare är. Andra anser att filmen har för stora klichéer, en fattig man träffar och lär upp en rikemansdotter i hur jordelivet fungerar, och hon ska motvilligt gifta sig med en elak äckelsnobb. Det hela blir lite av en Romeo & Julia-saga, något man har sett förr kan man tycka. Men inte anser jag att det är någon större anledningen till att ogilla filmen då historien berättas så utomordentligt. Lyckligtvis hade åtminstone Oscarsakademin huvudet på spiken och belönade Titanic med 11 guldgubbar.

En av de största orsakerna till varför folk inte gillar Titanic är ändå att fokus främst ligger på kärlekshistorien mellan de två huvudpersonerna. Somliga har sagt att Cameron borde ha riktat in sig mer på båten och själva olyckan istället. Själv förstår jag inte riktigt varför. Jag anser faktiskt att man får en ganska stor inblick i hur livet var ombord, vad folk tog sig åt när olyckan ägde rum och hur den skedde. Vill man ha ytterligare detaljer så tycker jag att det är en dokumentär man borde kolla in. En spelfilm behöver nämligen något av en story.

Jag har enorm respekt för James Cameron som gjort två av världens bästa filmer, nämligen Terminator 2 och Aliens. Han är minst sagt ett geni. När han skrev manuset till Titanic så var han i kast med att skapa vad som kan kallas filmhistoriens mest gripande kärleksdrama. När den gick upp på vita duken var det troligtvis få som hade kunnat förutse det exakta slutet. Trots alla olyckligheter och en sista filmhalva som såg väldigt mörk ut trodde väl publiken att huvudpersonerna skulle klara sig och att ett happy-end tillslut skulle följa? Men där placerade regissören en snillrik vändpunkt. De två huvudpersonerna han skapat bestod av en drömkille som tjejer lätt faller för och en drömtjej för karlarna. Och istället för att låta dessa två leva lyckliga i alla sina dagar så splittrade han dem och lämnade sin publik med krossade hjärtan. Just detta är måhända den största anledningen till att filmen kom att håva in så mycket pengar som den gjorde.

Men all berömmelse ska naturligtvis inte gå till kärlekstjafset. På det visuella planet är filmen fruktansvärt bra, än idag blir man mäkta imponerad. Fotot är fasligt snyggt och kameraarbetet är förträffligt. Skådespelarna gör i överlag bra jobb allihop, Kate Winslet är kanonbra och himmelskt vacker att se på. DiCaprios insats är egentligen bara okej, men kemin mellan de båda kan man inte kritisera. I Revolutionary Road från förra året visar de prov på ett ännu starkare samspel.

Titanic’s första halva glider sakta fram likt en oceanångare på stilla vatten. Tempofattigt ja, men Cameron målar upp så njutningsfulla bilder att man inte kan låta bli att sucka av välbehag. Han tar sin tid och skänker filmen ett avtrycksgivande djup. När skeppets förlisning börjar ta form stiger både fart och spänning kolossalt, och man blir som sittandes på nålar. Till tonerna av James Horners magiska musik blir det hela bara ännu mer stämningsfullt. Hands down, soundtracket är ett av världens absolut bästa.

Det var fasen var den här recensionen blev lång. Jag har nog svamlat mer än tillräckligt nu så jag får börja runda av lite. Titanic förblir trots en del brister, en av de mest gripande filmerna någonsin. Aldrig har en klump i min hals varit så stor som den jag fått av scenen där Rose ligger i vattnet och försöker ropa på en räddningsbåt.