Titel: The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
År: 2007
Längd: 160 min
Genre: Drama | Western
Regissör: Andrew Dominik
Skådespelare: Brad Pitt, Casey Affleck, Sam Rockwell, Jeremy Renner, Mary-Louise Parker
För en kort tid sedan skrev jag i min recension av bröderna Coens western True Grit att den var snäppet bättre än filmen med den överflödiga titeln The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Efter en omtitt på den sistnämnda får jag nog lov att ändra mig. Det var tredje gången jag såg den nu, och jag gillade den något bättre än vad jag gjort tidigare. Det kan delvis bero på att jag såg den på Blu-Ray med bättre utrustning.
Vi får följa den ökände banditen Jesse James (Brad Pitt) under hans sista månader i livet. Det börjar med hur han träffar den unge Robert ”Bob” Ford (Casey Affleck) som starkt beundrar honom. Bob ber Jesse om att få gå med i hans liga av laglösa män, som hans bror Charley (Sam Rockwell) nyligen blivit rekryterad till. Tids nog är Bob med i ligan, men han börjar känna avsky och rädsla för mannen som han så länge har sett upp till. Guvernören håvar in Bob och ger honom uppdraget att fånga eller dräpa Jesse James mot en belöning. Beslutet som Bob tar kommer han att våndas över till den dag hans eget liv är slut.
The Assassination är på många sätt en uppvisning i mästerligt filmskapande. Musiken är underbar och det vrålsnygga fotot skulle ha gett Roger Deakins en Oscar om jag fått bestämma. Berättartempot är långsamt och förlitar sig mycket på den täta och känslofyllda stämning och poetiska harmoni som bland annat fotot och musiken framhäver. Inte mig emot då en av mina favoritfilmer, Once Upon a Time in the West, ligger på samma spår.
Brad Pitt står enligt min åsikt för sin bästa skådespelarinsats någonsin som Jesse James. I många av hans filmer är han inte upplevelsemässigt eller till synes någon annan än Hollywoodhunken Brad Pitt, men här glömmer jag som åskådare bort att det är denne man jag ser på. Han ska ha beröm för en proffsig förvandling. Casey Affleck gör sin genombrottsroll och ligger nästan på samma nivå som Pitt i sitt skådespeleri. Inte mindre storartad är Sam Rockwell som i Moon från 2009 visade vilken underskattad skådis han är.
Manuset är smart och kommer inte med några uppenbara förklaringar eller genvägar till slutet. Användandet av berättarrösten var ett bra drag måste jag säga också. The Assassination är en intelligent, vacker och målmedveten rulle som är närapå ett mästerverk. Det ska bli spännande att se vad regissören Andrew Dominik kommer med i framtiden.
Bra skrivet om en bra film. Själv har jag bara sett den en gång men då tyckte jag att filmen var mycket bra. Berättarrösten i början och de första scenerna fick mig direkt i stämning. Håller även mad om att detta kan vara en av Pitts bästa prestationer. Ska försöka att se om filmen någon dag.
Åh jag håller helt med dig. Framför allt är det här en snygg film med en fantastisk stämning. Och visst gör Brad Pitt en bra insats men jag tycker faktiskt att han nästan alltid gör bra ifrån sig. Om någon förtjänar filmstjärnestatusen så är det han tycker jag.
Jag håller inte alls med. Möjligen om snyggheten men så trist att klockorna stannar (det kändes så när man såg den i alla fall). Dessutom ställer jag mig något frågande till att detta skulle vara Caseys genombrottsroll. Innan denna hade han ju ändå hunnit med To Die For, Good Will Hunting och Ocean’s-serien.
Men är det inte rollen i Jesse James som satte honom på kartan över bra skådisar? Annars har han väl bara haft små roller där han har kommit i skymundan av andra?
Ja, jag kan hålla med om att detta väl var den första filmen där han inte helt uppenbart spelade andrefiol till någon annan.