Titel: The Breakfast Club
År: 1985
Längd: 97 min
Genre: Drama | Komedi
Regissör: John Hughes
Skådespelare: Emilio Estevez, Paul Gleason, Anthony Michael Hall, Judd Nelson, Molly Ringwald, Ally Sheedy

Den hyllade klassikern The Breakfast Club är kanske den som John Hughes blev mest känd för. Jag har faktiskt aldrig sett någon av filmerna han regisserat innan jag såg denna nu så jag kan inte bedöma regissören i helhet särskilt bra.

Fem elever har alla fått kvarsittning. En lördagsmorgon samlas de i skolans bibliotek för att tillbringa hela dagen där. De måste skriva en lång uppsats, men när läraren gått sin väg ägnar de sig istället åt att prata, retas och bråka. De kände inte direkt varandra förut men under dagen lär de känna varandra ordentligt på gott och ont. Eleverna kommer att påverkas mycket av denna dag som blir mer känslosam ju längre den når sitt slut.

Att The Breakfast Club har prisats av många som ett mästerverk gjorde att mina förväntningar var ganska höga. Tyvärr infriades de inte alls då den aldrig passerade medioker nivå. Att den handlar om ett gäng stereotyper som samlas och tillbringar en dag tillsammans och utbyter några intressanta meningar är vad som gör filmen någorlunda intressant.

Filmens trovärdighet brister på många plan. Att alla karaktärer är stereotyper kan man frånse, men deras starkt skiftande relationer till varandra kan inte få annat än ett minustecken i min bok. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att deras relation borde ha tagit andra och mindre plötsliga vändningar, då hade verklighetsbetoningen blivit större.

I sin helhet är The Breakfast Club en halvbra film, klart över high-school-filmers genomsnittliga kvalitet. Den krossas dock av TV-serien Freaks and Geeks alla dagar i veckan, den rekommenderar jag naturligtvis i första hand.

Jag lottar ut den kritikerrosade dramathriller Take Shelter på Blu-ray till någon som svarar rätt på frågorna nedan. Här kan du se en trailer.

Huvudrollsinnehavaren Michael Shannon har tidigare blivit Oscarsnominerad för en roll, i vilken film?
1. Vanilla Sky
X. Revolutionary Road
2. Shotgun Stories

Jeff Nichols har regisserat Take Shelter, hur många långfilmer hade han regisserat innan dess?
1. 0
X. 1
2. 2

För att vara med och tävla skickar du svaren tillsammans med ditt namn och din adress till voldotavling@hotmail.com

Tävlingen avslutas 22:a maj.

Tävlingen är nu avslutad!

Grattis till Nicklas Hydén från Glanshammar!

]]> http://voldosfilm.wordpress.com/2013/05/08/vinn-take-shelter-pa-blu-ray/feed/ 0 Voldo öö http://voldosfilm.wordpress.com/2013/04/30/irriterande-filmkaraktarer/ http://voldosfilm.wordpress.com/2013/04/30/irriterande-filmkaraktarer/#comments Tue, 30 Apr 2013 13:59:28 +0000 Voldo http://voldosfilm.wordpress.com/?p=12224 ]]> På denna lista har jag enbart valt karaktärer från tämligen kända alternativt omtyckta filmer. Det finns andra som skulle passa på listan men som för få människor någonsin kommer att känna till för att jag ska bemöda mig med att nämna dem.

10. Ginny Weasley (Bonnie Wright) i Harry Potter

En blek karaktär som mest bara tar upp onödig plats i filmerna, den inte mindre bleka insatsen av skådespelerskan Bonnie Wright förbättrar ingenting.

9. Eddie Brock (Topher Grace) i Spider-Man 3

Den bristfälliga sista delen i Sam Raimis superhjältetrilogi innehåller en felplacerad Topher Grace som spelar en ettrig figur.

8. Salvatore (Ron Perlman) i The Name of the Rose

Han ser ut som en blandning av en gris och en neandertalare. Och han beter sig även som en sådan emellertid, störande.

7. Ruby Rhod (Chris Tucker) i The Fifth Element

Chris Tucker har en speciell stämma som han använde på värsta sätt i denna annars halvsuveräna film. Karaktären borde ha varit stum tycker jag.

6. Vampyrtrion (Stewart, Pattinson, Lautner) i Twilight

Mycket är dåligt i den populära vampyrsagan, däribland karaktärerna. Ihåliga, ointressanta och bisarra är dem. Därför får de tre protagonisterna en plats på listan här tillsammans.

5. Wendy Torrance (Shelley Duvall) i The Shining

Själva filmen må vara ett mästerverk, men jag hade gärna sett någon annan skådespelerska i rollen som Wendy. Kanske hade jag fått mindre lust att sätta munkavle på henne då.

4. Dolores Umbridge (Imelda Staunton) i Harry Potter

Serien om trollkarspojken får beklagligtvis ännu en känga här. Umbridge påminner mig om en sträng och läskig lärare jag hade på lågstadiet. Ingen person man vill umgås med.

3. Willie Scott (Kate Capshaw) i The Temple of Doom

Denna skrikiga och gnälliga dam kan inte många ha fastnat för, och varför Indy gör det är en gåta. Filmens största defekt.

2. Jar Jar Binks (Ahmed Best) i The Phantom Menace

Ett misslyckat försök att skapa en rolig karaktär resulterade i Jar Jar. Jag tror jag talar för majoriteten av alla Star Wars-fans när jag säger att man helst sluppit hans existens.

1. Chunk (Jeff Cohen) i The Goonies

Dubbelt så irriterande, skrikig och gnällig som Willie Scott. Det säger väl allt. Han förstör halva filmen.

Titel: Schindler’s List
År: 1993
Längd: 195 min
Genre: Drama | Krig
Regissör: Steven Spielberg
Skådespelare: Liam Neeson, Ralph Fiennes, Ben Kingsley, Caroline Goodall, Embeth Davidtz

Det kunde ha blivit Billy Wilder, Roman Polanski eller Martin Scorsese som fått regissera Schindler’s List. Tre mycket skickliga herrar absolut, man kan inte låta bli att undra hur resultaten hade artat sig. Men Steven Spielberg visade att det var rätt beslut att sätta honom i regissörsstolen, för det ledde till en film som anses vara en av tidernas allra bästa och viktigaste.

Berättelsen börjar år 1939, vi får bekanta oss med Oscar Schindler (Liam Neeson) som är en tysk affärsman och medlem i nationalsocialistiska partiet. En skillnad mellan honom och många andra av partiets medlemmar är att Schindler inte tycks förakta judar eller vara rasist på något annat sätt. Medan Hitler och hans undersåtar sätter igång vad som ska bli Förintelsen som tog miljontals oskyldiga liv, försöker Schindler rädda liv genom att låta judar arbeta för honom i hans fabrik.

Att Spielberg regisserat lättsamma äventyrsfilmer av hög kvalitet är inte helt lätt att tro när man ser Schindler’s List. Den har också en skyhög kvalitet, ändock är filmerna enormt olika till sina stilar, toner och handlingar. Spielberg behärskar många områden otroligt väl. Trots ett flertal olikartade mästerverk på sin resumé finns inget där som överträffar detta drama i min mening.

Liam Neeson gör en av sina bästa rollprestationer här, men Ralph Fiennes stjäl den skådespelarmässiga showen. Inom birollsinsatser rankar jag hans som den bästa någonsin. Oscarstatyetten fick han dock inte, vilket nästan är en aning skandalöst.

Jag kan inte komma på någon film som bättre berör Förintelsen och dess hemskheter än Schindler’s List. Den chockar, fängslar, skrämmer och fascinerar på samma gång. I filmens inledande sekvenser har även humor fått lite utrymme. Allt är perfekt synkroniserat och trots speltiden på över 190 minuter går klockan fort när man tittar.

Med all rätt visas Schindler’s List ofta på skolor och jag hoppas den fortsätter att visas regelbundet för högstadielever. Man kan lära mycket av den och man inspireras av huvudkaraktären och hans ageranden som räddade många liv.

Titel: Dark Shadows
År: 2012
Längd: 113 min
Genre: Komedi | Fantasy
Regissör: Tim Burton
Skådespelare: Johnny Depp, Eva Green, Michelle Pfeiffer, Helena Bonham Carter, Jackie Earle Haley, Chloë Grace Moretz

En vampyrtrend har slagit igenom i Hollywood på senare år. De flesta nya vampyrrullarna har jag ingen större lust att kika på, Dark Shadows kom som ett undantag. Hårda omdömen från publik och kritiker har dock gjort att jag inte varit så värst angelägen att se den heller.

Barnabas Collins (Johnny Depp) lever ett ganska bekymmerslöst liv på 1700-talet tills dagen han krossar den unga häxan Angelique Bouchards (Eva Green) hjärta genom att inte besvara hennes kärlek. I ursinne förvandlar hon honom till en vampyr och begraver honom levande i en kista. 200 år senare frias Barnabas ur kistan av ett gäng ovetande grävare. Han återvänder till sin familjs gamla egendom för att finna att mycket förändrats de senaste två århundradena. Barnabas blir ny inneboende hos sina ättlingar, och häxan Angelique ställer alltjämt till problem för honom.

På flera sätt påminner Dark Shadows om Bram Stoker’s Dracula från 1992. Filmerna har faktiskt en skådespelare i respektive ensemble som drar ner helhetsbetyget. I denna är det Eva Green som jag aldrig kunnat tåla, rollsättningen står sig å andra sidan perfekt annars. Ännu lättare går det kanske att se likheter med The Addams Family.

Att filmen dras i många riktningar utan att helt följa någon måste vara den största nackdelen. Ibland vill den vara en lättsam komedi och ibland ett mer allvarligt drama, men den lyckas aldrig fullt ut åt något håll. Jag uppskattar dock de mer lättsamma bitarna, och egentligen allting som inte involverar överspelande Green och hennes karaktär.

Småroande, visuellt storartad och välspelad om man borträknar nämnd dam, så beskriver jag bäst det positiva. En litet uppryckning för Burton gentemot Alice in Wonderland, mycket finns dessvärre att önska.

8. Warcraft

Jag spelade ”Warcraft 3” följt av ”World of Warcraft” under flera års tid när jag var yngre, bland annat för den beroendeframkallande världen med mängder av varelser, upplevelser och sevärdheter som spelföretaget Blizzard kokat ihop. ”WoW” som det kallas är i mina ögon tidernas bästa dataspel. Storyn bidrar mycket till spelets attraktion. Det ska bli spännande att se vad Duncan Jones kan göra av det kommande filmprojektet.

Trailer till ”Lich King”.
Trailer till ”Pandaria”.

7. Pirates of the Caribbean

Denna charmiga piratserie tog filmvärlden med storm först 2003. Till stor del var det Johnny Depps förtjänst efter hans fenomenala rollprestation, själva karaktären är dessutom en av filmhistoriens guldpärlor. Tyvärr innehåller de två senaste filmerna i serien inte samma klass som de två första, därför måste det bli en blygsam plats på listan här. Men överlag gillar jag Jack Sparrow och hans eskapader väldigt mycket.

Bästa musikstycket.

6. I Mumindalen

Världens bästa barnprogram skulle jag räkna I Mumindalen som. Jag älskade serien när jag var barn, framförallt var det kanske spänningen, mystiken och skräckdelarna som lockade. Ja, detta kan kallas skräck för barn. Här finns spöken, monster, häxor och trollkarlar. Däribland existerar Mårran, kanske det mest skrämmande monstret som någonsin skapats, åtminstone om man sätter henne i relation till att serien är för barn. De svenskfinska röstskådespelarna är att föredra framför de engelska.

Mårran kommer på besök.
Fint musikstycke.

5. Harry Potter

Den första boken om Harry Potter var den första romanen jag någonsin läst ut frivilligt, jag var 11 eller 12 år vid tillfället och fastnade ganska snabbt för J.K. Rowlings magi. Böckerna är mästerverk, filmerna är mer ojämna och når inte böckernas höjder. Fina jobb gjordes dock i att överföra sagan på vita duken. Böckerna får 9,5/10 i betyg av mig, filmerna landar på 7,5/10.

John Williams suveräna ledmotiv.

4. Star Wars

Rymdeposet som gjorde George Lucas till en mäktig man behöver ingen närmare presentation. Jag älskar originaltrilogin och har sett den många gånger. De tre nyare filmerna höjer faktiskt sagan i allmänhet, även om första och andra filmen inte är mer än mediokra. Den animerade serien och nästan allt annat som är knutet till Star Wars har jag undvikit, nu återstår att se vad J.J Abrams kan göra av det kommande projektet. Förhoppningsvis blir det inte sämre än Revenge of the Sith. Originaltrilogin ger jag 9/10, den nyare får 6/10.

Trailer till samtliga filmer.

3. Game of Thrones

HBO’s nya fantasyserie är svår att ogilla. De många intressanta karaktärerna och deras utvecklingar finns i toppen på listan över allt som fängslar publiken med Game of Thrones. Kvalitén är dock förstklassig i stort sett överallt. Serien kan jämföras med The Wire på det sättet, och även på det att dialoger får betydligt mer utrymme än actionsekvenser. Böckerna som serien baseras på har jag inte läst, men det kanske jag borde göra?

Perfekt trailer.

2. The Lord of the Rings och Tolkiens värld

Min kärlek till Peter Jacksons trilogi kan inte direkt beskrivas i korthet. Det var den som fick mig filmintresserad för lite över ett decennium sedan. Böckerna är sega ibland, men jag imponeras otroligt mycket över Tolkiens alla alster, att han lade ner så mycket tid på karaktärer, språk och historia. An Unexepected Journey var ingen besvikelse heller, jag ser minst sagt fram emot resten av trilogin. Böckerna får 9/10 i betyg, filmerna får självfallet 10/10.

Trailer till trilogin.
Bästa musikstycket.

1. Berserk

Minst känd av alla sagor på listan, men också den bästa, eller kanske borde den egentligen ha en delad plats med föregående. Berserk är namnet på vad som verkar vara tidernas överlägset bästa mangaserie, av författaren Kentaro Miura. Den är en mörk, våldsam och skräckfylld fantasysaga. 1997 gjordes en lysande animeadapation av mangans första delar. Den ska helst ses med de japanska originalskådespelarna. Nyare filmer har även gjorts, men dessa bör tyvärr undvikas.

Fanmade musikvideo om mangan.
Förtrollande musikstycke från animeserien.
Bra fanmade trailer till animeserien.

Framstående filmkritikern Roger Ebert har dött efter att ha nått 70 år. Cancer är boven. Han skrev oftast underhållande och läsvärda recensioner, så detta är mycket tråkigt.

Källa.

Titel: Brave
År: 2012
Längd: 93 min
Genre: Komedi
Regissörer: Mark Andrews, Brenda Chapman
Skådespelare: Kelly Macdonald, Billy Connolly, Emma Thompson, Julie Walters, Robbie Coltrane, Craig Ferguson

På Pixars meritförteckning sticker Brave ut eftersom den är deras hittills enda film med en kvinnlig protagonist. Kritikerna och publiken har dock inte varit lika nådiga som de brukar vara mot Pixar, däremot är det en uppryckning på det planet gentemot floppen Cars 2.

Merida (Kelly Macdonald) är en skotsk tonårsprinsessa. Hon älskar att ge sig ut i skogen och träna pilbågskytte, men hennes mamma Elinor (Emma Thompson) vill att Merida uppför sig som en traditionell prinsessa. En dag kommer lorder vars söner Merida tvingas välja mellan till make. Hon vill inte veta av sin mors strikta order om att hon snart måste gifta sig, så hon rymmer till skogs. I skogen träffar Merida en häxa som ger henne möjligheten att ändra sitt öde, en hemsk förbannelse kastas på drottningen och Merida måste försöka ställa det rätta innan en ännu större tragedi sker.

Med sina medeltida skotska miljöer och sin säckpipemusik ovanpå det att Brave tillhör fantasygenren har den ett visst övertag när den ska falla mig i smaken. Jag råkar vara en fantasynörd och jag har en förkärlek till svärdfilmer. Visuellt tillhör den dock inte en av Pixars bättre alster, de många gråa och bruna färgnyanserna drar ner den ett snäpp.

Vad som kanske allra mest utmärker sig självt är en frånvarande humor. Vår huvudkaraktär har tre bröder som ska stå för komiken, men tyvärr lockar inte dessa till skratt. Lyckligt nog kompenseras dem av spänningen och det känslomässiga, det blir inte mindre gripande här än i Toy Story 3.

En halvklyschig historia och humorbrist till trots anser jag att Brave är lysande överlag, mycket tack vare hur den fängslade mig mot slutet, och det medeltida fantasytemat som jag nästan gav tummen upp på förhand. Patrick Doyle gjorde därtill ett utomordentligt jobb med musiken.

I samarbete med Ladbrokes anordnar jag denna tävling för att fira succén med deras casinospel Battlestar Galactica.

Du har chans att vinna en maffig DVD-box som innehåller alla avsnitt av den prisbelönta TV-serien Battlestar Galactica som är en nyinspelning av en äldre serie med samma namn. Det enda du behöver göra för att vinna är att svara rätt på följande frågor:

Hur många Primetime Emmys har serien vunnit?
1. 3
X. 5
2. 8

Vem spelar amiral William Adama?
1. James Cosmo
X. Jamie Bamber
2. Edward James Olmos

För att vara med och tävla skickar du svaren tillsammans med ditt namn och din adress till voldotavling@hotmail.com

Tävlingen är nu avslutad!

Grattis till vinnaren Emely Tuväng från Kalmar.