Star Wars: Episode IV – A New Hope (1977)
George Lucas fick verkligen kämpa för att få upp sitt drömprojekt på vita duken. Bortsett från honom var det ingen som trodde på filmen, inte ens skådespelarna. De tyckte att det var rena rama cirkusen de höll på med. Alla märkliga figurer och liknande fick dem att tro att det skulle bli en barnfilm utan vett. Inspelningen blev konstant försenad och fick budgetproblem. Som tur är fungerade den Oscarvinnande skådespelaren Alec Guinness som en viss motivation för alla inblandade. När filmen äntligen blev klar väntade man spänt på publikens reaktioner vid biovisningarna. Det visade sig att den blev en enorm succé, och Star Wars-feber började råda i världen.
“A long time ago in a galaxy far, far away…” En fras som möjligtvis är den mest kända i hela filmhistorien. Sagan börjar med dessa ord, sedan dyker en lång text upp som flyger likt en farkost i rymden till tonerna av John Williams magiska musik. Man blir som uppslukad direkt, det är svårt att inte älska storyn och karaktärerna. Jag anser att C-3PO och R2-D2 är två av de mest fantastiska figurerna som skapats på film. Darth Vader är kanske tidernas bästa filmskurk, hans röst gör halva jobbet, applåder till James Earl Jones.
A New Hope har allt en klassisk äventyrsfilm behöver; modiga hjältar, en dam i nöd, en skrämmande elaking och ett par komiska karaktärer. Om jag ska klaga på någonting får det bli dialogen som inte är av någon hög kaliber.
Star Wars: Episode V – The Empire Strikes Back (1980)
Episode IV – A New Hope var en oerhört stressam film för Lucas att genomföra, vilket ledde till att han fick hjärtproblem. Därför bestämde han sig för att låta någon annan regissera nästa film. Han frågade sin gamla lärare Irvin Kershner om han ville ha jobbet, och så fick det bli. Till allas stora lycka gjorde Kershner ett minst lika bra jobb som Lucas gjort tidigare.
Jag anser att denna del i sagan är den bästa. I princip allting har förbättrats och finslipats sedan föregående film. Luke söker träning hos Yoda och börjar utforska “the force” ännu mer, relationen mellan Han och Leia tätnar, och Luke får till sist reda på vem hans far är. Allting blir genast intressantare.
Scenografin är häpnadsväckande och den kombineras med ett snyggt foto. Om jag kunde så skulle jag spola tillbaka tiden till år 1980 för att få bevittna hela spektaklet på bio. The Empire Strikes Back förblir rymdsagans ultimata mästerverk i mina ögon.
Star Wars: Episode VI – Return of the Jedi (1983)
Lucas gav återigen bort regissörsstolen, den här gången till Richard Marquand som inte heller var särskilt känd. När jag var barn så var Return of the Jedi min favorit i trilogin, jag gillade ewokerna och äventyren i djungelmiljön. Men nu tycker jag att dessa ewoker är för sockersöta. De passar inte riktigt in i en avslutning som hade blivit mörkare och häftigare utan dem.
Jag vet att Lucas har gjort en del digitala ändringar i originaltrilogin. Vilka de är eller hur många de är har jag ingen större koll på, jag kan bara gissa mig fram. Men jag vet att han valde att ersätta David Prowse’s skepnad i slutminuterna med Hayden Christensen’s. Detta var ett smart drag tycker jag. Att se en okänd gubbe stå där som Anakin Skywalker är inget man vill göra efter att ha sett Episode III – Revenge of the Sith. Men jag tycker att medan Lucas ändå var i farten borde han ha placerat Padmé i Anakins famn eller vid hans sida. På så sätt hade filmen fått ännu mer koppling till den nyare trilogin, de två karaktärerna hade ju en mycket stark relation dessutom. Eller man kanske måste vara en Jedi för att kunna uppenbara sig sådär efter att man dött? Jag är ingen expert på ämnet så jag vet icke.
Denna sista del är alltså inte helt perfekt, men samtidigt är den riktigt maffig och tekniskt sett helt suverän. En fantastisk sista del i en gudomligt bra filmtrilogi.
Voldo's Filmblogg 
betygsätter dom följande:
star wars a new hope 3/5
star wars empire strikes back 5/5
star wars return of the jedi 4/5
är inte så imponerad av första mark hamill är ganska kass i den här specialeffekterna var i sämsta laget, på posetiva sidan var musiken och storyn fantastisk. empire där emot är ett klart mästerverk! mark hamill är bättre special effekterna bättre storyn lika fägslande, musiken otrolig och dessutom en grym kliffhanger på slutet. 3:an hade fått en 5.a om det inte var för ewoksen har inget annat att säga…
Var det verkligen så förvånande att Episod 7 skulle vara väldigt lik den gamla trilogin. Så fort jag hörde att de skulle göra en ny film som utspelar sig efter ROTJ så fattade jag direkt att det skulle bli en stor dos av referenser som att det är samma rymdskepp, samma design, ingen politik, ingen robothumor osv. Därför så blev jag inte riktigt lika imponerad av trailern som andra blev eftersom jag redan anade att mycket av de i trailern redan skulle vara med.
Man får hoppas att den blir en bra kombination av nytt och gammalt.
Sen tyckt jag också att folk överreagerade lite grann över scenen med Han Solo i trailern. Säg vad man vill om Indy 4, men Ford fungerade ju i alla fall utmärkt i den filmen trots sin höga ålder, så att han kommer vara bra i den här tvekade jag inte så mycket på.
Om det är något jag stör mig på vad gäller de som är anti CGI så är det hur de inte klagar på hur det ser ut, utan hur det gjordes med CGI istället för praktiskt. Bedöm hur det ser ut, inte hur det gjordes ! Det är som att säga att du inte gillar manuset till en film för att det skrevs av flera personer, och inte för att manuset är dåligt.
Missförstå mig inte, jag älskar det faktum att de har massor av praktiska effekter i LOTR t.ex, men om allt hade varit digitalt och ändå sett äkta ut så hade jag inte klagat.
Ja, vissa som är lite pretentiösa kan klaga på det sättet.
Inte för att jag försöker försvara prequel rullarna som bra filmer, men om man googlar på ”Star wrs prequels practical effects slashfilm” så finns det bilder på en del sinnessjukt snygga modeller som de byggde inför de filmerna.