Barnhemmet

69516

Titel: Barnhemmet (El orfanato)
År: 2007
Längd: 105 min
Genre: Skräck | Thriller
Regissör: Juan Antonio Bayona
Skådespelare: Belén Rueda, Fernando Cayo, Roger Príncep, Geraldine Chaplin, Montserrat Carulla

Den relativt orutinerade regissören Juan Antonio Bayona fick stor backup för detta projekt i form av ett tungt filmnamn; Guillermo del Toro. Han visade oss var skåpet ska stå med sin trefaldigt Oscarsbelönade Pan’s Labyrint.

o1

Laura (Belén Rueda) är gift med en läkare, och tillsammans har de sin adopterade son Simon (Roger Príncep). Pojken vet inte om att han är adopterad och inte heller att han lider av HIV. Laura planerar att rusta upp barnhemmet hon växte upp på, och starta en verksamhet för att ta hand om en liten skara handikappade barn. Simon brukar leka med låtsasvänner, något som föräldrarna inte bryr sig mycket om. En dag får Simon en ny låtsasvän som han kallar Tomas, det är bara det att denne inte verkar vara så väldigt oexisterande. När Simon ska introducera sin nya vän för mamma hamnar de i bråk, och inte långt därefter är Simon spårlöst försvunnen. Laura börjar senare misstänka att hans nya vän har något med försvinnandet att göra.

o2

Barnhemmet är nästan ännu mer av en psykologisk thriller än en skräckfilm. Den är stilfull och använder ljudeffekter på ett bra sätt för att höja spänningsnivån. De skrämmande delarna kommer dock inte med så mycket nytt, huset knarrar, dörrar slås igen och otydliga skepnader rör sig snabbt förbi kameran. Filmens styrka ligger i de psykologiska delarna och den intressanta storyn som utvecklas på ett skickligt sätt. De få gånger jag kollar in skräckfilmer brukar jag nästan alltid kunna förutse hur allt ligger till bara någon kvart efter att filmen satts igång. Till en början tycktes det vara så även denna gång. Det var mycket jag lyckades förutse, men samtidigt fick jag en hel del överraskningar och ett slut som heter duga.

o3

När Geraldine Chaplin träder in i bild efter halva speltiden i rollen som ett medium fördjupas mysterierna ytterligare. Utförelsen av hennes lilla seans är en av filmens kusligaste delar. Mysterierna förklaras dock inte helt och hållet, man får tänka lite själv och dra egna slutsatser, vilket jag uppskattar. Barnhemmet är en vacker och genomtänkt spökfilm som känns äkta. Se den gärna.

betyg7

3 reaktioner på ”Barnhemmet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s