Full Frys

ff

Stefan Gerhardsson och Krister Claesson är en duo som jag gillat sedan barnsben. Det började när en gammal kompis till mig skulle visa någon slags buskisteater som han hade spelat in från TV, Hemvärn och Påssjuka hette den. Vi skrattade rätt bra och sedan dess har jag inte missat en enda fars som någon av de två regisserat eller medverkat i, vissa är bra och vissa är mindre bra. Det är på senare år som de sämre har kommit, ett par är rentav usla. 90-talet var tiden då de bästa farserna gjordes. Bäst av alla är helt klart Där Fick Du! från 1998. Inte ens den mest kräsne lär kunna hålla sig för skratt genom hela speltiden.

Hittills har jag sett två små diskussioner rörande Full Frys över Internet, ena på ett filmforum och den andra på en communitysajt. På communitysajten verkade majoriteten tycka om serien, men på filmforumet var det tvärtom. När jag skrev hur mycket jag gillade serien och duons farser där möttes jag mest av förakt. De flesta är förmodligen bara fördomsfulla och trångsynta, de har sett tio sekunder av en Birger-monolog från 80-talet och får därmed för sig att allt som har med Stefan & Krister att göra är likadant. Alltså typ lågintelligent bondhumor som enbart pensionärer och korkade bonnläppar skulle skratta åt. Själv finner jag väl inte deras gamla ståupp-shower särskilt roliga heller nuförtiden. För inte sålänge sedan kollade jag igenom deras första TV-serie, Full Fräs som bestod av just detta, plus lite sånger och sketcher. Så det är ju faktiskt förståeligt att man inte tycker särskilt mycket om Stefan & Krister ifall man bara sett liknande saker de har gjort. Hur man kan ogilla dem om man sett Full Frys och deras bästa farser kan jag dock inte begripa, men smaken är som baken helt enkelt.

Seriens handling kretsar kring livsmedelsbutiken ”Dolkens Livs” där chefen Sture (Stefan Gerhardsson) härjar, han är ofta stressad och har svårt att hålla ihop sitt arbete och sitt privatliv. Han är sambo med sin sekreterare (Annika Andersson). Bland personalen finns bögen Larry, tonårsgrabben Rasmus och den unga tjejen Nillan. Olyckligt nog för både personal och kunder så jobbar även Edvin (Krister Claesson) i butiken. Han är oftast spritpåverkad och hans IQ ligger på samma siffra som hans skonummer.

Utan Claesson hade detta aldrig fungerat. Han står i princip för 99% av allt man skrattar åt. Har man som jag sett serien flera gånger så vill man nästan bara spola framåt när en scen utan Edvin spelas upp. Det är inte så att övriga karaktärer är tråkiga, de är bara inte  roliga heller. Nillan är förövrigt en uppkäftig karaktär som är lätt att störa sig på ibland.

Claesson är fullkomligt överlägsen skådespelarmässigt. Hans minspel och kroppsspråk är nästintill oslagbart och hans tajming är alltid perfekt. Han lever sig verkligen in in rollen och ger allt och lite till. När han levererar en replik blir det betydligt roligare än om vem som helst annars skulle yttra samma sak. Det var kanske inte så konstigt att en andra säsong aldrig blev av, det är tveksamt om Claessons psyke och fysik hade fixat det. Övriga skådespelare sköter sig okej även om de överspelar en hel del. Av dem är Gerhardsson bäst, han är den mest rutinerade och har utmärkt kemi med Claesson.

För att man ska kunna uppskatta serien helt och hållet så måste man kunna tåla lite rövhumor och snusk som hör Stefan & Krister till. Men det är inte särskilt mycket av den biten faktiskt. Humorn består mestadels av Edvins brännvinsberoende och hans korkade idéer som alltid ställer till det, och hur han köper en massa grejer från sin kusin Bernt som till en början verkar vara en bra affär men som alltid slutar i katastrof.

Något man kan störa sig på är allt skrikande. Det är ofta högljutt och man önskar att karaktärerna kunde tagga ner lite ibland. Men med Edvin som arbetskamrat är det inte konstigt att det blir skrikigt hos resten av personalen. Nu kom jag förresten att tänka på scenen där Sture upptäcker att han, utan att veta om det, haft rätten att ge Edvin sparken när som helst. Eftersom han trott att Edvin varit fackombud hela tiden har han inte kunnat sparka honom.

– Nej men skärp dig nu Edvin, det står ju här i din arbetsbeskrivning.
– Har jag en sån?
– Du har ju skrivit det själv. Titta här, fack-om-bud, med din egen stil och allting.
– Nej, det står… flakmoped.
– Flakmoped…?
– Ja, jag har skrivit att jag inte ska behöva köra flakmoped.
– Varför det? Vi har väl fan ingen flakmoped?
– Nej, jag skrev ju det för att slippa det och det har ju fungerat.

Så låter en förklaring till varför en idiot som Edvin har kunnat få behålla jobbet så länge. Dialogen är klockren när han är med i bilden.

Jag tycker att även att du som är skeptisk mot Stefan & Krister och deras buskisar bör ge serien en chans. Har du sett första avsnittet utan att dra på smilbanden, ja, då kan du antagligen lägga ner. Personligen skulle det bli en utmaning för mig att försöka se ett helt avsnitt utan att le, trots att jag sett dem så många gånger redan.

4 reaktioner på ”Full Frys

  1. Älskar också Stefan och Krister. ^^ Och Galenskaparna. Har så goda minnen av dem från barndommen och det är kul att deras grejer har släppts på DVD. Hemvärn och påssjuka har jag sett för många år sen men inte skaffat än – det måste jag göra.

    Full frys tycker jag dessutom visar upp en ganska mysig bild av butikslivet, bortsett från allt knas och kaos som äger rum. :P

    • Kul att du också gillar dem.

      Jag praoade i en matbutik via skolan en gång men det var inte särskilt kul, jag saknade verkligen en Edvin som kunde liva upp stället lite. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s