Planet of the Apes

Titel: Planet of the Apes
År: 1968
Längd: 112 min
Genre: Äventyr | Sci-Fi | Thriller
Regissör: Franklin J. Schaffner
Skådespelare: Charlton Heston, Roddy McDowall, Kim Hunter, Maurice Evans, Linda Harrison

År 2001 kom Tim Burton med en remake av denna klassiker, en remake som dessvärre visade sig vara usel och står fortfarande som Burtons sämsta verk. Jag kunde inte ta filmen på allvar för fem öre, hela konceptet var bara löjligt i mina ögon. Originalfilmen från 1968 som jag nu har sett för första gången är dock mycket bättre.

Astronauterna Taylor (Charlton Heston), Landon (Robert Gunner) och Dodge (Jeff Burton) är djupt nedsövda när deras rymdskepp kraschar på en okänd planet. De gav sig ut i rymden år 2006, men upptäcker att året nu är 3978 och att de inte har åldrats alls. De har inget annat väl än att bege sig ut och utforska planeten, de hittar strax en växt som är tecken på att liv finns. När de kommer fram till en liten sjö hoppar de i för att bada, men kläderna de lämnat ifrån sig blir strax stulna av en grupp människor som ser aningen förhistoriska ut. Ett vrål hörs sedan en bit ifrån, och människorna flyr i skräck. Plötsligt dyker flera ridande apmänniskor upp som skjuter och tillfångatar människorna och de tre astronauterna.

Trots att filmen är mycket bättre än 2001 års remake så hade jag ändå lite svårt att ta den seriöst, åtminstone till en början. Bara tanken på att aporna talar engelska är rätt löjlig. Men det får man väl ha lite överseende med. Ju närmare slutet man kommer desto intressantare blir filmen, och slutet är riktigt bra, och kanske framförallt frågeväckande.

En annan liten detalj som bidrar till att Planet of the Apes blir lite svårare att ta på allvar är skådespelerskan Linda Harrison. Jag menar inte att hennes skådespeleri är dåligt, hon gör egentligen inte mycket alls i filmen med tanke på att karaktären inte kan tala. Hon är alltså en av ”grottmänniskorna”som alla har slitna kläder och smuts över hela kroppen. Grejen är att Linda Harrison är extremt vacker och sexig, tänk er en lättklädd Megan Fox som befinner sig bland en bunt alkoholiserade uteliggare. Hon skulle liksom inte passa in. Fast man skulle ju kunna se Linda Harrison som någonting trevligt att lägga ögonen på bland alla fula apor.

Speltiden på ca 112 min kändes aningen för kort och jag upplevde att en del av filmen saknades, nämligen den då vår huvudkaraktär Taylor lär känna Linda Harrisons karaktär som Taylor utan förklaring börjat kalla Nova efter halva filmen. Nu har jag kanske klankat ner på Planet of the Apes lite mycket, men jag kan väl tillägga att den är spännande, imponerade och underhållande.