Watchmen

Titel: Watchmen
År: 2009
Längd: 162 min
Genre: Drama | Action | Thriller | Sci-Fi
Regissör: Zack Snyder
Skådespelare: Jackie Earle Haley, Billy Crudup, Malin Åkerman, Patrick Wilson, Matthew Goode, Jeffrey Dean Morgan

Zack Snyder gav in på sin andra serieromansfilmatisering förra året. Då jag anser 300 vara ett mästerverk hade jag höga förväntningar på projektet, och efter mitt biobesök var jag mycket nöjd.

Handlingen utspelar sig i ett alternativt USA under 1980-talet där Richard Nixon är inne på sin tredje period som president. Det hela börjar med ett brutalt mord på en gammal man. En maskerad vigilant kallad Rorschach (Jackie Earle Haley) börjar snoka i fallet och upptäcker att den mördade mannen är Edward Blake (Jeffrey Dean Morgan), även känd som den maskerade hjälten The Comedian. Han hade under en lång tid arbetat för amerikansk underrättelsetjänst och var inblandad i Vietnamkriget. Rorschach fortsätter att undersöka mordet medan nyheten om The Comedians död sprider sig bland nuvarande och före detta maskerade hjältar. Rorschach misstänker att någon har en plan på att utplåna dem alla.

Detta är alltså en filmatisering av Alan Moores grafiska novell som många, däribland han själv, ansett vara omöjlig att måla upp på vita duken. Det är en av de mest hyllade serieromanerna genom tiderna, och handlingen är mycket djupare och mer komplex är den ordinära superhjältestoryn. Filmen har likt 300 blivit lite av en hata- eller älska-film. Många klankar ner på den för att storyn är ”löjlig”, karaktärerna har ”fula dräkter” osv. Själv ligger jag definitivt mer åt älska-hållet, och jag har egentligen svårt att greppa varför så många dissar filmen.

Inledningsscenerna är förskräckligt snygga, förtexterna har lagts upp på ett lysande sätt till Bob Dylans ”The Times Are A Changing”. När det kommer till det visuella är filmen riktigt grym, precis som den är på så många andra plan. Specialeffekterna haltar dock vid ett par tillfällen, ett CGI-animerat kattdjur finns med som inte får godkänt av mig. Annars är majoriteten av alla scener rent ögongodis. Dr. Manhattans gestalt är inte alls lika frän eller nyskapande som Gollum, men ett hyfsat bra jobb har man gjort på den fronten ändå.

Historien är som sagt ganska avancerad, manuset hoppar lite fram och tillbaka, och ibland har även jag som läste serieromanen innan jag såg filmen svårt att veta exakt när en viss scen utspelar sig. Att döma av mina egna erfarenheter så tycks de som läst romanen gilla och förstå filmen bättre än de som inte gjort det. Å andra sidan gillade min brorsa filmen trots att han inte läst boken. Jag också att många åskådare hade förväntat sig en actionfilm men istället fått se drama. Det är ju dock grejen med Watchmen, den ska inte vara någon pangpangrulle. Små portioner ultravåld kan man dock räkna med, det är ofta rått, brutalt och skitigt.

Personligen är Rorschach min favorit bland karaktärerna. Han hör nog t.o.m. till mina all-time-favorites när det kommer till filmkaraktärer i allmänhet. Han är lika cool som Heath Ledgers Joker, eller åtminstone nästintill. Skådespelarna sköter sina jobb väl, Patrick Wilson visade sig vara ett utmärkt val för rollen som Nite Owl. Det enda jag störde mig på när jag såg filmen på bio var den obskyra sexscenen som kändes alldeles för smörig för att höra hemma i denna typ av film. Jag förstår den dock bättre nu, det är meningen att den ska representera superhjältedräkts-fetishen hos karaktärerna.

Det negativa med Watchmen är att den kan tyckas lite rörig, speciellt för de som ser den utan att först ha läst serieromanen. Det är en tungsint och mörk dystopi som behandlar filosofiska och etiska ämnen såsom nihilism, och alltså inte något X-Men-stuk där det är så enkelt som hjältar mot skurkar. Jag har dock märkt vid ett par omtittar att filmen blir halvtråkig emellanåt på grund av tempobristen kombinerat med en lång speltid.