Ray

Titel: Ray
År:
2004
Längd:
152 min
Genre:
Drama
Regissör:
Taylor Hackford
Skådespelare:
Jamie Foxx, Kerry Washington, Regina King, Clifton Powell, Aunjanue Ellis

Ray Charles Robinson dog år 2004, bara några månader innan filmen om hans liv hade premiär. Han blev 73 år gammal, och ofta är han med all rätt hyllad som en av världens främsta musiker och sångare någonsin. Han uppfann en ny musikstil där han kombinerade gospel med blues, hädiskt tyckte somliga, underbart tyckte andra. Ray är en fantastisk film som visar oss mannens bästa samt värsta sidor.

I korta drag handlar det hela om en blind man vars talanger fick honom att växa från fattig pojke till stenrik megastjärna. Herr Charles var dock inte enbart någon mysfarbror, han var heroinmissbrukare och ofta otrogen mot sin fru. I verkligheten hade han flera äktenskap, men i filmen får vi nöja oss med ett. Att Charles var blind hindrade honom inte från att vara en hård arbetsgivare och bitvis en skitstövel. Filmen följer hans riktiga historia hyfsat väl, åtminstone när det kommer till karriärlivet. Men i det privata fick Charles hela 12 barn tillsammans med 9 olika kvinnor, något vi inte får se i filmen. Det kvittar dock, filmen är mycket väl berättad ändå.

Det är under flera års tid som jag har velat se Ray, men en titt på filmen har aldrig blivit av tidigare. Jag tyckte att det var så synd att Johnny Depp inte vann en Oscar för sin roll i Finding Neverland, och jag har varit nyfiken på att få se om Jamie Foxx verkligen förtjänande den framför honom.

Foxx mötte Ray Charles innan filmens inspelning hade börjat, och tillsammans satt de och spelade piano under ett par timmar. Sedan fick Foxx en välsignelse av gubben som sa ”He’s the one. He can do it.” Och visst hade han rätt i det. Jamie Foxx står för en kanoninsats som ibland gör att han är skrämmande lik originalet. Han fångar minspelet och kroppsspråket på pricken, samtidigt som han sjunger utmärkt. Hans guldgubbe var han helt klart värd, även om jag kanske inte hade haft något emot ifall Depp vunnit den heller.

Ray är en underhållande och välspelad film som lyckades beröra mig tills att mina ögon fuktades. Det är mest tack vare huvudrollsinnehavarens tunga prestation som man aldrig tappar intresset för storyn. Det är lätt att uppleva att tempot ibland saktar upp lite väl mycket då filmen inte innehar någon form av spänning. Men trots en längd på 152 minuter hålls man som åskådare lagom fängslad av en hänförande berättelse med flera lysande skådespelare.

betyg8

3 reaktioner på ”Ray

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s