Titel: Léon
År: 1994
Längd: 110 min (Originalversionen) 133 min (Förlängd version)
Genre: Drama | Thriller
Regissör: Luc Besson
Skådespelare: Jean Reno, Natalie Portman, Gary Oldman, Danny Aiello, Peter Appel
Det var ungefär ett år sedan jag såg Léon för första gången, en film som jag genast blev kär i och som hamnade på listan över mina favoriter. Några månader senare såg jag även den drygt 20 minuter förlängda versionen, men tyvärr upplevde jag att den var ett snäpp sämre än originalet. De tillagda scenerna känns inte vidare nödvändiga. Nyligen fick jag även hem en Blu-Ray-utgåva som jag trodde skulle innehålla originalversionen, men istället fick jag se den förlängda. Nåja, det gör inte så mycket ändå eftersom den versionen också är värd full pott.
Léon (Jean Reno) är namnet på en italiensk yrkesmördare som är bosatt i New York. Han är inte vidare social, han är obildad och har inte många vänner. Konsten att döda är en av de få saker han kan någonting om. I lägenheten bredvid honom bor en bråkig familj med en kriminell far som gjort lite affärer med den galne och högst korrupte DEA-agenten Stansfield (Gary Oldman). Efter att en drogaffär gått snett skjuter Stansfield ihjäl mannen och hans familj. Men en familjemedlem, den runt 12 år gamla Mathilda (Natalie Portman) är ute och handlar. När hon kommer tillbaka ser hon vad som hänt. Hon har inget annat val än att knacka på hos den gamle yrkesdråparen för att gömma sig, och efter lite betänketid bestämmer sig Léon för att släppa in henne. När Mathilda får vetskap om hans sysselsättning vill hon inget hellre än att bli hans lärling.
Fransmannen Luc Besson har regisserat en del bra filmer under sin karriär, men aldrig har han gjort något som kommer i närheten av mästerverket Léon. De större filmgalornas jurys valde dock att bojkotta filmen. 1994 var annars ett otroligt starkt filmår som bjöd på flera mästerverk, ett par Oscarsnomineringar skulle Léon trots allt ha förtjänat. Speciellt en förträfflig Gary Oldman som märkligt nog än idag står utan nomineringar.
Detta är en ganska vågad och kontroversiell film som fått moraltanter att gå i taket. När den först testvisades i sin helhet kände sig publiken bitvis obekväm, vilket ledde till att Besson fick klippa bort några scener. Dessa finns dock med på den förlängda versionen som jag nyss har sett. De bidrar främst till att relationen mellan Mathilda och Léon får ytterligare djup, men frågan är om detta djup behövs. För mig är originalet perfekt som det är.
Skådespelarna gör fantastiska jobb. Natalie Portman visar prov på grymt bra skådespeleri, särskilt för att vara så ung som hon var vid inspelningen. Jean Reno gör sitt livs roll och Gary Oldman spelar mordisk galning på ett sätt som nästan bara han och eventuellt Ralph Fiennes kan. Man blandar träffsäker humor med grymma actionscener som underhåller hela vägen. Det syns mer än väl att Luc Besson la ner hela sin själ i Léon.