Predator

Titel: Predator
År: 1987
Längd: 107 min
Genre: Drama | Krig
Regissör: Action | Sci-Fi | Thriller
Skådespelare: Arnold Schwarzenegger, Carl Weathers, Elpidia Carrillo, Bill Duke, Sonny Landham

Jag måste erkänna att jag aldrig tidigare sett denna klassiker förrän nu. Regissören av den heter John McTiernan, en man med både suveräna filmer och skräp på sin meritlista. De tre bästa rullarna han gjort kom faktiskt i rad, först kom Predator, sedan Die Hard och sist The Hunt for Red October. Efter den sistnämnda gick det tyvärr utför.

Intrigen i Predator är sedvanligt simpel. Dutch (Arnold Schwarzenegger) och hans kommandosoldater skickas av CIA till en djungel i Centralamerika för att rädda soldater som hålls gisslan av gerillatrupper. Väl inne i djungeln bemöts de av en besynnerlig syn. De hittar några blodiga och hudlösa kroppar hängandes från ett träd. Uppdraget går utan problem tills de upptäcker att någon, några, eller något jagar dem. Soldaterna dör och deras mördare är ytterst effektiv. Tillslut är de bara några få kvar, och de måste skynda sig till en räddningshelikopter innan deras jagare tagit kål på dem.

Jag kunde tråkigt nog förutse hur allting skulle gå till och sluta här bara genom att läsa lite om handlingen. Förutsägbar är ett ord jag skulle använda för att beskriva filmen, men kanske tycktes den inte lika förutsägbar när den kom ut 1987, den har ju faktiskt några år på nacken. Logik finns det inte jättemycket av, men logik hör inte hemma i denna typ av film heller.

Specialeffekterna är av väldigt hög kvalitet, den legendariske Stan Winston står för aliendesignen, en man som alltid träffar mitt i prick. ”The Predator” ser rysligt cool och maffig ut. I The Terminator passade Schwarzenegger perfekt som robot, men som levande människa i Predator är han inte lika bra. För de som vill ha action, spänning, muskelkraft och ett inte alltför avancerat manus är denna film en guldgruva. Personligen gillade jag den, men det är nog ingen film jag tänker se om på ett tag.