Gran Torino

Titel: Gran Torino
År: 2008
Längd: 116 min
Genre: Drama
Regissör: Clint Eastwood
Skådespelare: Clint Eastwood, Bee Vang, Ahney Her, Christopher Carley, Brian Haley

Legendaren Clint Eastwood regisserar och spelar huvudrollen i detta publikrosade drama. Tydligen är det hans sista skådespelarjobb, i mina ögon känns det som ett perfekt avslut på en prima skådespelarkarriär. Visserligen har han medverkat i en del risiga filmer genom åren, men det är bara naturligt. Vad gäller hans bana som regissör så tror jag att Gran Torino är hans bästa film hittills, med störst konkurrens av Unforgiven.

Walt Kowalski (Clint Eastwood) är en bitter gammal man bärandes på hemska minnen från sin tid som soldat i Koreakriget. Hans fru har nyligen gått bort, och kvar har han två söner och några förfärligt oförskämda barnbarn som han inte hyser mycket glädje åt. Området han bor i har börjat befolkas av svarta, asiater och människor av andra kulturer, något som den smårasistiske Walt inte uppskattar. I grannhuset har precis en stor kinesisk familj flyttat in, bland dem finns tonårskillen Thao som har råkat i trubbel med sin kusins gatugäng. När gänget träder in på Walts gräsmatta kommer han ut med geväret i famn och råkar ofrivilligt rädda Thao som blir trakasserad av dem. Med tiden förvandlas Walts förakt för sina nya grannar till någonting helt annat.

Den här typen av historia har man sett förr kan man tycka. Eastwood skapar inte direkt någonting nytt här, men det finns många element i filmen som gör att den blir extra bra. Storyn berättar han på sitt eget vis och han lyckas få den att riktigt bita tag i åskådaren. Rollen som Walt är han som klippt och skuren för. Finns det någon annan skådis i hans ålder som kan spela lika tuff och hård som han kan? Det tror inte jag.

Rasism och fördomar är inte det enda filmen tar upp, utan även samhällets syn på åldringar. Walts familj ser honom som en vresig tjurskalle, men vi som tittare ser att han tycks ha goda skäl till att vara sur. Inte nog med att de respektlösa barnbarnen hoppas att han ska dö så att de får ärva hans bil, sönerna behandlar honom som om han vore handikappad. Och frugans bortgång gör inte glädjen större. Humor i mängder har givetvis också slängts in för att berättelsen inte ska bli för dyster.

Något jag inte fattar är hur Oscarsakademin inte bara ignorerade årets bästa filmlåt, dvs. Bruce Springsteens The Wrestler, utan även låten Gran Torino som framförs av Clintan och Jamie Cullum. Konstigt nog valde dem att nominera några mindre bra låtar. Nåja, Gran Torino är exempel på utmärkt filmskapande, och ett fint avsked från Clintan som slutar med flaggan i topp.

betyg8

En reaktion på ”Gran Torino

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s