Titel: Ratatouille
År: 2007
Längd: 111 min
Genre: Animation | Komedi | Fantasy
Regissör: Brad Bird
Skådespelare: Patton Oswalt, Lou Romano, Iam Holm, Peter O’Toole, Janeane Garofalo
Pixar är världens främsta företag när det kommer till animationsteknik, vilket brukar resultera i att de kammar hem Oscarstatyetter för bästa animerade film år efter år. Men när det kommer till antalet höjdarfilmer inom animationsgenren så leder fortfarande det japanska Studio Ghibli, som dessvärre oftast blivit ignorerad av Oscarsjuryn genom åren. Ratatouille tillhör varken Pixars bästa eller sämsta åstadkommanden, filmen ligger någonstans i mitten.
Remy (Patton Oswalt) är en ung råtta som drömmer sig bort från de sunkiga fårhållandena han bor i. Han är trött på att äta sopor och vill istället ha smakligare mat. Om dagarna brukar han studera i en kokbok utgiven av mästerkocken Gusteau. Samma dag som Remy får reda på att hans idol dött blir han vräkt från sitt hus och hamnar tillslut i Paris. I staden upptäcker han Gusteaus restaurang som blivit sågad av kritikern Anton Ego (Peter O’Toole) och sedan sjunkit från fyrstjärnig till trestjärnig. Linguini (Lou Romano) är en ung kille som fått jobb på restaurangen som städpojke. När Remy smugit sig in i köket och mixtrat lite med en soppa tror personalen att det är Linguini som ligger bakom. Soppan älskas dock av kunderna och Linguini blir beordrad att tillaga soppan igen, men i hemlighet måste han då ta hjälp av råttan Remy och dennes superba matlagningskunskaper.
Som i de flesta barnfilmer har Ratatouille en förutsägbar och kalkylerad story vi skådat många gånger tidigare. Brad Bird och hans kollegor berättar den dock på ett strålande vis så att publiken lätt fäster sig vid den. Något som gör filmen extra bra är just att den till större delen utspelar sig i ett restaurangkök, och vi får lära oss lite kort om hur det går till när man arbetar som kock. Kanske dagens barn blir inspirerade till att börja laga och äta riktig mat istället för att bara vräka i sig vad McDonalds har att erbjuda. Jag själv blev faktiskt lite småhungrig när jag såg filmen.
De engelska röstskådespelarna gör utomordentliga jobb, och den åttafaldigt Oscarsnominerade Peter O’Toole var ett synnerligt perfekt val för rollen som den snobbige matkritikern Anton Ego. Trots en något slätstruken story är Ratatouille en förskräckligt underhållande, mysig och bitvis riktigt rolig film som är sevärd för hela familjen.
Voldo's Filmblogg 
Se The lego Movie om du vill se en bra animerad film.
Typ alla kritiker på rotten tomatoes hyllade den om du inte tror mig när jag säger att den är bra.
Har den på vill-se-listan.
Okej, trodde att du kanske skulle undvika den bara för att den skulle vara en lång ”leksaksreklam”
Visst den är ju det delvis, men den kunde ha varit mycket, mycket, mycket mer kommersiell. Bortsett från Batman så är det ingen legokaraktär med stor roll i filmen som är baserad på en redan existerande legofigur. Superman och liknande karaktärer finns med men det är bara lite grann.
Är det bara jag eller skulle du säga att den här filmen är lite mer riktad till vuxna än till just barn ?
Det här är nog också än av de få exempel för mig där den svenska dubbningen är mycket bättre än originalet. Gustav Skarsgård var mycket mer charmig som Remy än Patton Oswalt om man frågar mig.
Mer till vuxna än till barn tror jag inte, men den kanske är en av Pixars mer vuxna filmer om man säger så.
När jag säger att den är mer för vuxna än barn så menar jag t.ex att de flesta av karaktärerna är människor (även om huvudkaraktären inte är det) det finns inte så mycket söta djur, fightscener, prinsessor och den är inte så jättefärgstark.
Om man jämför med t.ex Aladdin, Bilar eller Lejonkungen så är ju de lite mer anpassade till barn. Barnsliga är de inte men mer anpassade till barn som sagt va. Skulle du vissa Råtatouille och Aladdin för ett barn så kan jag garantera att de skulle gilla den sistnämnda mer.