Capote

Titel: Capote
År: 2005
Längd: 114 min
Genre: Drama
Regissör: Bennett Miller
Skådespelare: Philip Seymour Hoffman, Catherine Keener, Clifton Collins Jr., Mark Pellegrino, Chris Cooper

Bennett Miller gör sin långfilmsdebut här med en film som handlar om en komplex och säregen individ; Truman Capote. Han blev landets mest kände författare efter att ha skrivit den dokumentära kriminalromanen ”In Cold Blood” år 1966. Den handlar om ett mord på en familj som ägde rum i Kansas några år tidigare. Jag har inte läst boken själv, men jag har sett filmatiseringen av den som kom 1967, och jag tyckte att den var fascinerande precis som detta porträtt av Truman Capote är.

År 1959 sker ett brutalt mord på en familj i Kansas som intresserar den populäre skribenten Truman Capote (Philip Seymour Hoffman). Han reser till staden Holcomb där scenariot ägt rum för att göra efterforskningar. Målet är att skriva en artikel, men alltmedan han gräver djupare i händelsen blir han inspirerad till att skriva en hel bok. Mördarna är två herrar vid namn Perry Smith (Clifton Collins Jr.) och Dick Hickock (Mark Pellegrino). De sitter fängslade och inväntar rättegångar kors och tvärs, samtidigt som Capote ständigt besöker dem under flera års tid innan de tillslut avrättas genom hängning. Under dessa möten bildar Capote ett starkt band med Parry Smith som kommer att förändra hans världsbild för all framtid.

Truman Capote var excentrisk, kort, homosexuell och pratade med en besynnerligt ljus röst som hade passat bättre i munnen på en gammal tant. Trots allt detta samt ett inte alltför fagert utseende kunde han lätt trollbinda folk då han berättade sina historier. I filmen vet man aldrig helt säkert vad mannen tänker och vad hans ändåmål är. Man kan bara gissa sig till om han verkligen ville hjälpa Perry eller om han bara utnyttjade honom för att kunna skriva sin bok. Jag tror det kan vara bådadera. Philip Seymour Hoffmans porträttering av Capote är sylvasst, och det gav honom en guldgubbe som han kan visa upp med stolthet. Skådisarna han spelar mot gör eminenta jobb som dock hamnar i skuggan av en fulländad Hoffman i action.

Capote är en stillsam, enkel men ändå ganska mustig film. Det är inte bara huvudkaraktären som intresserar, detsamma gäller mördaren Perry Smith. Vad som rör sig i hans huvud kan man också undra över. Jag rekommenderar att man ser (eller möjligtvis läser) In Cold Blood innan man ser Capote, då tror jag att filmen blir ännu bättre. Den visar i detalj hur morden gått till, och man får ytterligare vetskap om hur Perry Smith var som person. Ett högt slutbetyg ska tilldelas Capote som fängslar sin publik precis som den verkligen Truman Capote kunde fängsla sin.

En reaktion på ”Capote

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s