The Wolfman

Titel: The Wolfman
År: 2010
Längd: 119 min
Genre: Drama | Skräck | Thriller
Regissör: Joe Johnston
Skådespelare: Benicio Del Toro, Emily Blunt, Anthony Hopkins, Hugo Weaving, Geraldine Chaplin

The Wolfman är en nyfilmatisering av monsterklassikern The Wolf Man (samma namn med särskrivning alltså) från 1941. Jag har varken sett originalet eller andra originalfilmatiseringar av andra monster som Dracula och Frankensteins monster. Däremot gillar jag Coppolas och Branaghs nyare versioner av dem och ser deras filmer som tämligen underskattade. Givetvis har jag även sett fram emot att Benicio Del Toro får tackla rollen som stygga vargen.

I slutet av 1800-talets England är Lawrence Talbot (Benicio Del Toro) en hyfsat framgångsrik skådespelare. Plötsligt en dag får han besök på jobbet av Gwen Conliffe (Emily Blunt) som är fru till hans bror. Hon berättar att brodern är försvunnen. Lawrence lovar Gwen att han ska ta reda på vad som hänt honom och reser sedan hemåt för att återförenas med sin besynnerlige far (Anthony Hopkins). Innan Lawrence vet ordet av attackeras han brutalt av någonting omänskligt, både han och människorna omkring honom befinner sig i fara om liv och död.

I överlag är kvalitén på The Wolfman risig. Det börjar bra men falnar mot mitten. Spänningen och engagemanget som åskådare avtar ju närmare slutet nalkas. Del Toros varulv ser emellanåt godkänd ut, men alltför ofta liknar han bara en vanlig man i en halloweenklädnad. Inte heller uppskattar jag användningen av halvdann CGI eller hur regissören förlitat sig för mycket på ”hoppa till-effekter” som inte fungerar. Något som Johnston och kompani faktiskt lyckats med är att förmedla den dystra och täta stämningen som jag fått erfara i tidigare monsterfilmer.

The Wolfman förblir mest en ytlig historia som saknar gnista och själ. En trevlig filmstund kan den nog ge somliga, men för min del är den inget att hänga i granen alls. Hellre föredrar jag då som sagt Bram Stoker’s Dracula från -92 eller Mary Shelley’s Frankenstein från -94. Jag kom förresten att fundera över vad som skulle hända ifall en kvinna blev biten av en varulv skulle hon bli en ”wolfwoman” istället för en wolfman?

betyg4

5 reaktioner på ”The Wolfman

  1. Såg filmen igår jag också. Tänkte skriva ihop en recension jag med men jag har nästan mer lust att dissekera den och visa vart alla problem i filmen finns. Problemet då är att man spoilar allt.

    Enda som jag ansåg var bra i filmen var Hugo Weaving.

    Btw.. Nice att se mer filmbloggar på Wordpres, vi måste representera oss över alla ”kolla vad jag åt med mitt kaffe”-bloggar :)

  2. Svaret på frågan: En kvinnlig varulv heter tydligen en She-Wolf (http://www.imdb.com/title/tt0038934/). Don’t ask me why.

    Blev oxå lite besviken på The Wolfman. Diggar ju verkligen originalet från ’41 (och resten av skräckisarna från den eran – se min blogg för mer om det)och hade hyfsade förväntningar. Som du säger är Coppolas ”Drac” och Branaghs ”Frank” att föredra.

    Jag blev faktiskt också lite besviken på den gode gamle Tony Hopkins. Kändes som han bara gick in i Hannibal-mode igen.

    Till sist lite onödigt vetande – Hugo Weavings karaktär är baserad på kriminalaren som ledde Jack The Ripper-utredningen (vilket nämns kort i filmen). Dvs samma snubbe som spelades av Johnny Depp i ”From Hell”. Kul att man vävt in en riktig historisk person i handlingen tycker jag.

  3. På gränsen till kalkon. De har tydligen haft problem med filmen då premiären sköts upp nästan ett år. Det rysligaste i filmen är Hopkins överspel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s