Boogie Nights

Titel: Boogie Nights
År: 1997
Längd: 155 min
Genre: Drama
Regissör: Paul Thomas Anderson
Skådespelare: Mark Wahlberg, Burt Reynolds, Julianne Moore, John C. Reilly, Don Cheadle, Heather Graham

Paul Thomas Anderson är en regissör som drog till sig min uppmärksamhet med sitt remarkabla mästerverk There Will Be Blood för några år sedan. Jag har avverkat ytterligare ett par av herr Andersons filmer sedan dess, först den välspelade Magnolia och nu den vågade Boogie Nights som skildrar ”The Golden Age of Porn”.

Jack Horner (Burt Reynolds) är en porrfilmregissör som år 1977 söker efter nytt blod i form av skådisar. Han träffar unge Eddie Adams (Mark Wahlberg) som jobbar på en nattklubb, och Horner övertalar honom snabbt att göra karriär i porrbranschen. Eddie kallar sig hädanefter för Dirk Diggler, han gör succé och blir en prisvinnande stjärna. Men stora mängder av sex och kokain leder inte nödvändigtvis till ett fröjdefullt liv utan bekymmer, varken för honom eller för hans arbetskamrater.

Att få med sig många begåvade skådespelare är inte något som Anderson har svårt för. Utöver de som listats har även ett par mindre roller tilldelats William H. Macy och den alltid briljante Philip Seymour Hoffman. De sköter sina jobb bra allihop, och Mark Wahlberg står för en av de bättre prestationerna han gjort i sin karriär. Men detta är trotsallt ingen film som är i något större behov av att bäras av skickliga skådespelare, den lever istället bra på sin allmänt sköna tribut till sent 70-tal och tidigt 80-tal, en era med sin alldeles egna stil och kultur.

Det är mycket naket och sex man får bevittna i Boogie Nights, således gör man nog bäst i att inte se denna rulle tillsammans med sina föräldrar, för då lär det bli pinsamt. Annars är just det något av det mest lockande med filmen, man får en humoristisk, skalad och till förmodan äkta insyn i hur The Golden Age of Porn var. Med en speltid på drygt två och en halv timme är det dock lätthänt att tempot stannar upp mer än vad det borde, filmen kunde ha mått bra av att förkortas med några minuter. Jag saknar även karaktärer att fastna för då jag inte känner något alls för de som redan finns. Lagom underhållande film kort sagt, rekommenderas!

betyg7

9 reaktioner på ”Boogie Nights

  1. William H Macys karaktärs livsöde är bland det skönaste (och mest tragiska) jag har sett på film. Klockrent!

    Däremot är själva filmen ungefär en timme för lång för sitt eget bästa, trots många sköna ögonblick.

  2. Jag håller med Pladd om att den var lite för lång och ”effekten” på slutet är så dålig att den förstör mer än den tillför.

    När jag såg den hade jag faktiskt ingen särskild koll på Holmes levnadsöde och tyckte därför också att den blev lite väl standard med den här uppgång-och-fall-historien, men ok, den bygger ju på någon sorts verklighet. Tyvärr går det ju i det här fallet inte heller att rekommendera Wonderland.

    Favoritscenen måste ju vara när Macy och Reynolds går igenom filmplotten: ”Amber comes in, they go at it.”

    • Tycker filmen är ganska bra och lider för en gångs skull inte av längden men visst det känns liite långsamt som slutet. Omslaget Voldo publicerat på filmen är däremot spännande, det är så otroligt fult. Det finns ett annat mkt snyggare omslag, varför byter man till ett fulare omslag??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s