Mulholland Dr.

Titel: Mulholland Dr.
År: 2001
Längd: 147 min
Genre: Drama | Thriller
Regissör: David Lynch
Skådespelare: Naomi Watts, Laura Harring, Ann Miller, Justin Theroux, Dan Hedaya, Robert Forster

Många som sett Mulholland Dr. har beskrivit filmen som antingen ett lysande mästerverk eller som pretentiöst trams. Jag har alltid känt en viss tveksamhet inför att se den och göra en egen bedömning, eftersom jag trott att jag skulle höra till den senare folkskaran  som somnar efter en halvtimmes tittande, och att filmen nästan skulle se ut som ”The Tape of Death” från Scary Movie 3. Lättad kan jag framföra att jag inte blev uttråkad, utan istället uppskattade filmen bra.

Att beskriva handlingen är inte det lättaste då jag och många andra inte begriper helt och hållet vad filmen handlar om och vad den vill förmedla. Men hur det hela börjar på ett ungefär kan jag nog berätta. I Hollywood sitter en ung kvinna (Laura Harring) i en limousine som förstörs i en brutal krock med en annan bil. Kvinnan överlever och stapplar chockerad iväg för att sedan söka skydd i en tom lägenhet. Skådespelerskan Betty (Naomi Watts) anländer till samma lägenhet, som hon har fått hyra. Där bemöts hon av den andra kvinnan som drabbats av minnesförlust och inte minns vem hon är, men hon kallar sig för Rita.  Betty vill hjälpa henne att finna sin identitet och låter henne stanna i lägenheten tills vidare.

Något jag var rädd för var att jag bara skulle få se en massa knas, men det var inte så pjåkigt alls. Filmen höll mig istället skapligt fängslad till större delen. Det finns verkligen någonting lockande i den drömska Lynchstilen som jag tidigare fått erfara i bland annat den kultförklarade TV-serien Twin Peaks. Samtidigt blir man lite frustrerad när så många frågor lämnas utan svar och när det finns så mycket man inte lyckas greppa. Men jag måste ju berömma den film som jag inte begriper handlingen i men som likväl håller mig starkt bänkad framför sig.

Lynch gjorde ett klokt val när han på nytt tog hjälp av Angelo Badalamenti som tidigare komponerat den stämningsfulla musiken till Twin Peaks. I Mulholland Dr. hörs liknande toner som definitivt är stora plus i kanterna. En regissörs bilder kan bli mycket vackrare med hjälp av lite musik, något som man praktiskt taget får bevis på här.

Det mesta av filmens krångligheter och vanvett tar plats i sista halvtimmen, den del av filmen som jag gillar minst. Jag satt nog med en ganska obekväm min i ansiktet då och brydde mig inte mycket om att försöka förstå mig på somliga scenarion… som varför ett par gamlingar med heliumröster plötsligt kryper ut skrattandes ur en liten papperspåse. Jag får väl leta upp någon sorts analys av filmen för att få mer detaljerad vetskap om berättelsens innehåll.

Mitt slutbetyg får bli en åtta, men jag undrar om inte en sjua hade fått räcka ifall en viss trevlig scen inte funnits med. Den utspelas när drygt 1 timme och 40 minuter har passerat, en scen som jag lite lågmält framönskade sedan början av filmen. ”Lynch är kung” var orden som dök upp i mitt huvud då min lilla önskan faktiskt inträffade, jag är som en liten pubertal pojke innerst inne. Ni som sett filmen vet kanske vad jag talar om, ni som inte sett den lär veta när ni ser den. Det är en scen som många män säkert finner underhållande. Slutorden får bli; riktigt bra film, trollbindande och retsam.

betyg8

16 reaktioner på ”Mulholland Dr.

  1. Utan tvekan prettotrams, orkar inte ens analysera den djupare.
    Vill man se utmanande David Lynch film rekomenderar jag verkligen Lost Highway (Min favvo lynch film är nog annars Straight Story!), där snackar vi advancerad dramaturgi som är utmanande på riktigt!

    • Lost Highway gillade jag faktiskt inte så mycket. Den var lite för flummig och lyckades inte riktigt engagera mig. Men ganska okej var den ändå.

      Straight Story har jag inte sett ännu, men det blir till att göra det i framtiden.

  2. Straight Story är verkligen motsatsen till Mulholland och Lost Highway.

    Vad jag gillar med Lost Highway är att den dramaturgiska utveklingen inte går linjärt eller i en cirkel (som ibland förekommer i lite konstigare filmer) utan i en 8, tänk på det nästa gång du ser den.

  3. Briljant film. Älskar stämningen och det ”ogripbara” med den, ”gåtorna”. Det kan inte vara lätt att göra en film så obegripbar och invecklad. Blue Velvet och Elefantmannen är dock Lynch’s bästa. Mullholland Drive får komma på andra plats efter dom två.

  4. Jag gillar verkligen ”Mulhollad Drive”, främst för stämningen i filmen. Som jag själv skrivit tidigare i höst är jag inte speciellt intresserad av att förstå allting, men jag håller med dig om att den sista biten av filmen är svagast.

  5. Bra recension! Köpte den här filmen för någon vecka sen, ska se den så snart som möjligt. Det där med musiken låter bra, diggar Twin Peaks domedagsaktiga musik.

  6. Efter vad jag förstått när jag läst intervjuer med Lynch så betraktar han sina filmer numera som abstrakt konst dvs han varvar knepiga scener med ngn historia. meningen är nog att man ska ”känna” hans senare filmer de ska mer skapa en stämning istället för att berätta en historia, och så länge man vet om det är det ok att inte begripa allt tycker jag. Har faktiskt inte sett ovanstående film. Lost Highway gillade jag men även the Straight story. Mästerverket i nog Blue Velvet. Mullholland Dr var först tänkt att bli en Tv-serie men Lynch arbetade om den till film. Bra skrivet Voldo.

  7. Haha, scenen du nämner är den ENDA scenen jag har sett! Jag har svurit på att se hela nån gång, men intressantare filmer har kommit före.

  8. Men människor, har ni alldeles glömt bort Eraserhead?! Ok, kanske inte Lynch bästa men en av de mest minnesvärda filmer jag har sett — man visste inte om man såg film eller var mitt inne i någon slags snedtändning. Djupt obehaglig utan att man egentligen visste riktigt varför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s