Titel: Toy Story 3
År: 2010
Längd: 103 min
Genre: Animation | Äventyr | Fantasy | Komedi
Regissör: Lee Unkrich
Skådespelare: Tom Hanks, Tim Allen, Joan Cusack, Ned Beatty, Don Rickles, Michael Keaton
När Toy Story rullade upp på biograferna på 90-talet tog den animationsgenren till nya nivåer, den är en milstolpe värd att minnas. Uppföljaren som kom några år senare var ungefär lika bra och denna tredje del är inte ett dugg sämre. Toy Story 3 är ett kärt återseende såväl som ett snyftigt farväl av Woody och de andra leksakerna.
Andy är nu 17 år och ska börja på college. Barnleksakerna har han kvar i en låda på sitt rum (*host* tönt *host*), men de tar upp onödig plats och ska därför sändas upp på vinden, vilket leksakerna är någorlunda nöjda med eftersom de i alla fall får vara tillsammans. Av misstag donerar Andys mamma dem till ett närliggande dagis, och majoriteten av leksakerna tycker att det ska bli kul att få leka med alla ungar där. De stannar medan Woody drar tillbaka till Andy. Dessvärre får de leka med de yngre barnen som slår sina leksaker sönder och samman, och inte får de flytta till de äldre barnen eftersom leksaksbossen, björnen Lotso, säger emot. Woody får så småningom reda på att hans vänner behandlas illa och ger sig ut på en räddningseskapad.
Kreativ och färggrann är orden som först dyker upp i mitt huvud när jag ska beskriva Toy Story 3. Pixar skapar ett helt universum av leksaker likt vårt eget där varje leksak har sin personlighet, egenskap och uppgift. Min favorit av alla nykomlingar måste vara apan som med sina stirriga ögon och höga skrik fungerar som övervakningskamera och alarmsystem på dagiset. Man har även valt att hylla Studio Ghibli med en Min Granne Totoro-leksak. Humor, spänning och underhållning levereras på löpande band och jag har svårt att se någon tycka illa om den här filmen.
Det är lätt att beundra Pixar som inte öser på med halvtaskiga uppföljare för att dra in pengar, istället lägger de ner lång tid och hårt arbete på att göra bra filmer och uppnå fin kvalitet. Till skillnad från Disney som brukar våldföra sig på klassiker genom att producera krystade uppföljare som aldrig blir hälften så bra som originalet. Ett exempel är The Lion King II: Simba’s Pride, jag gillade den inte som barn. Jag hade tänkt se och recensera den efter att jag skrivit min recension av The Lion King här i bloggen, men jag stängde av efter dryga 5-10 minuter. Redan efter såpass kort tid märkes det att filmen var medelmåtta som högst och jag klarade inte av att titta mer. Så det är otroligt skönt att se hur mycket värdighet Pixar har.
På tekniskt plan är Toy Story 3 förmodligen så bra som en animerad film kan bli. Den är oerhört detaljrik och många vyer ser rysligt skarpa ut, exempelvis en viss glödande scen mot slutet. Just den scenen är förövrigt något av de mäktigaste i hela trilogin. Slutscenerna kan säkert bjuda många på en klump i halsen, särskilt om man som jag är uppväxt med ettan och tvåan. Jag förvånas inte om filmen snart får en Oscarsnominering för bästa film. Att den vinner för bästa animerade är redan spikat.
Voldo's Filmblogg 
Riktigt skön. Är man uppväxt med Pixlar slutar man aldrig förvånas över deras uppfinnigrikedom i animerad väg trots att det till första del är gjorda för barn. Lite som tevespel också. Trots jag närmar mig 30 spelar jag EAs fotboll och och hockeysspel varje år fortfarande. =)
Jag måste erkänna. Jag fällde ett par tårar i slutscenen du nämner… Jag är också uppvuxen, nästan likt Andy, med Buzz, Woody och Co. ;)
Önskar mig denna film i julklapp. Älskar de första två.
Kanonrecension förresten, Voldo. Intressant och välskrivet som tusan!
Tack för komplimangen. Det värmer i vinterkylan. :)
Har sett filmen nu. Loved it! :)
Offra dig och se Lejonkungen 2 och skriv en sågning och jag vet att det att det är svårt att se sin barndom slitas i stycken.
Haha, nja. Känner verkligen inget sug efter den.
Jag hatar filmen också! Smörig och klychig som vanärar originalet. Det enda bra med filmen är antagonisten som jag fann skrämmande och cool redan som barn.