Titel: Psycho
År: 1960
Längd: 109 min
Genre: Skräck | Thriller
Regissör: Alfred Hitchcock
Skådespelare: Anthony Perkins, Vera Miles, John Gavin, Janet Leigh, Martin Balsam
På många sätt är Psycho en speciell och egenartad film. Den var Hitchcocks sista svartvita, det var den sista han gjorde för Paramount, det var efter den som hans karriär började gå nedåt och det var den första amerikanska filmen som någonsin visat en spolande toalett… bland annat. Jag ser den som en av världens bästa skräckfilmer och som regissörens främsta verk, med stark konkurrens av Rebecca, Rear Window och Vertigo.
Marion Crane (Janet Leigh) är en ung dam som inte är helt nöjd med livet. Hon bestämmer sig för att stjäla en summa pengar från sin chef och starta ett nytt liv tillsammans med sin pojkvän Sam (John Gavin). Efter att ha färdats en lång väg med sin bil stannar hon vid ett motell för att sova över natten. Där träffar hon på ägaren Norman Bates (Anthony Perkins) som verkar vara en till synes vanlig ung herre. Han tar hand om sin sjuka mor som skriker på honom och vill att han föser iväg Marion från motellet. Men han lyder inte och låter Marion stanna, och beslutet kommer att leda till ett blodbad.
Folk måste ha blivit ganska skraja i biograferna när Psycho gjorde entré 1960. Fortfarande är det en skrämmande film trots sin ålder som klår vilken av dagens slasherfilmer som helst. Konceptet med morsan och de psykologiska bitarna är fullkomligt briljanta, för att inte tala om att det mesta är trovärdigt och säkert skulle dylika händelser kunna ske i verkligheten.
Något annat som utmärker filmen utöver grejerna jag nämnde tidigare är hur huvudkaraktären dör efter att mindre än halva speltiden har gått, för att sedan aldrig synas till igen. Åtminstone är hon ju den som man till en början ser som huvudkaraktär. Men vem som är protagonist respektive antagonist är inte så lätt att luska ut. Kanske är Norman Bates bådadera? Han är en intressant filur i alla fall, lysande spelad av Anthony Perkins.
Bernard Herrmanns musik bör nog nämnas också, den är legendarisk såväl som duschscenen och egentligen hela filmen. Högsta betyg ska givetvis utdelas, något annat alternativ finns inte på kartan.
Voldo's Filmblogg 
Älskar denna film!
Välskrivet! Och jag håller med om att den är skrämmande och engagerande än idag. Min absoluta favorit-Hitchock är nog ”Rear Window”, helt sanslöst bra.
Länge sen jag såg den. Sätts filmen i ett historiskt perspektiv är den genialisk men i jag tycker den är lite småtrist. Speciellt det låååånga partiet där Bates gör sig av med liket.
@filmitch: ”Lite småtrist”?!!! Min herre behagar skämta. Den är fortfarande fantastiskt bra ända in i sista minuten och jag kan aldrig komma över hur lik Anthony Perkins är Harrison Ford.
@Voldo: Bra text om en klassiker i alla bemärkelser.
Jo den är faktiskt lite småtrist. det tyckte jag i alla fall när jag såg den, har bara sett den en gång faktiskt. Ska jag vara ärlig så tycker jag faktiskt att Hitchcock är aningen överskattad därmed har jag inte sagt att han inte gjort bra filmer. Rear Window hör till favoriterna.
@filmitch: Jag kan absolut inte uttala mig om Hitchcock generellt som regissör men av det jag har sett tycker jag om det mesta. Min favorit än så länge är nog North by Northwest.
Mm, kan nog hålla med filmitch en aning. Jag har en känsla av att jag tyckte Psycho var lite åt det sega hållet. Men fortfarande riktigt bra. Dags att se om den för min del, kommer inte ihåg mycket. Hitchcock i allmänhet är ingen favvo. Där andra ger femmor, ger jag treor i betyg.
Voldo: Trots att jag alltså inte riktigt är nån Hitchcock-fan lyckas du få mig sugen på att se om rullen, vilket är ett bra betyg till din text.