Titel: 2012
År: 2009
Längd: 158 min
Genre: Action | Äventyr | Sci-Fi
Regissör: Roland Emmerich
Skådespelare: John Cusack, Amanda Peet, Chiwetel Ejiofor, Thandie Newton, Danny Glover, Woody Harrelson
Enligt det gamla mayafolket når världen en viss vändpunkt den tjugoförsta december år 2012, datumet då deras kalender upphör. Den förutspår dock inte att vi ska gå under helt. Det finns flera teorier om vad som kan tänkas hända, vissa tror att vi möts av stora naturkatastrofer och andra att utomjordningar ska komma på besök. Roland Emmerich klämde fram en hypotes i sin film med namnet 2012 där en stor kataklysm hotar oss.
Geologen Adrian Helmsley (Chiwetel Ejiofor) och hans kollegor upptäcker att jordens kärna hettas upp på grund av kraftig solstrålning, vilket är ödesdigert. Inget officiellt uttalande rörande ämnet görs till världens folk efter att Helmsley informerat myndigheterna. G8-länderna sätter igång med att bygga arkar som ska rädda överlevande människor från en möjlig katastrof. Författaren Jackson Curtis (John Cusack) får nys om den kommande faran och måste ta sin familj från Kalifornien som snart ska ligga i ruiner.
2012 är ungefär som Transformers: Revenge of the Fallen; en underhållande, visuellt spektakulär och korkad skräpfilm. Underhållningsmässigt måste jag säga att den översteg mina förväntningar då den fått så dåliga omdömen från många håll, och jag vill inte påstå att en generellt talangfull regissör sitter bakom ratten. Såhär efter att nyligen ha glott på en drös Oscarsnominerade och kvalitetsmässigt riktigt bra filmer så var det trevligt att för omväxlingens skull sätta mig ner och njuta åt någonting mer bristfälligt som samtidigt är ganska roande.
Dialogen är rätt fånig och serverar några befängda repliker som får mig att himla med ögonen, tänker framförallt på en särskild yttrandes av Danny Glover, han får skojigt nog agera president. Troligtvis kan jag skriva ett långt stycke endast om den repliken och hur poänglös den är, men jag avstår, för det skulle också kännas lite poänglöst.
Skådespeleriet är tarvligt, klyschor finns det gott om och fotot är ofta alldeles för mörktonat. Specialeffekterna är det enda som håller någon riktig kvalitet. Trots detta känns det inte lämpligt att jag ger filmen ett alltför negativt betyg, för jag störde mig inte avsevärt på alla otillräckligheter. Det som irriterade mest var egentligen huvudkaraktärens namn, Jackson Curtis, som ska vara en vink till rapparen 50 Cent. Men i stort sett ger 2012 en behaglig filmstund i en snygg förpackning.
Voldo's Filmblogg 
Det var ett snällt betyg. Jag gillar korkad skräpfilm men den en viss lägsta nivå tycker jag att man har rätt att kräva. I mina ögon är nog 2012 skräpfilmernas skräpfilm :)
2012 är ett mästerverk. 5/5. 10/10. Med katastrofmått mätt blir det inte bättre!
Det här var en genomusel film tycker jag. Störde mig otroligt mycket hur handlingen är så okreativ att man är tvungen att ha med tre långa sekvenser där man lyfter ett plan från en landningsbana som kollapsar precis i rätt stund.
Mästerverk och genomusel? Skilda åsikter må jag säga. :D
Själv tycker jag att den ligger precis mittemellan.
Jag brukar gilla korkade katastroffilmer, men den här var för korkad till och med för min smak. Alternativt för smart, det beror kanske lite på hur man ser det ;)
Jättebra film med en usel huvudrollsinnehavare. Det är allt jag har att säga ;)