The Lord of the Rings: The Two Towers

Titel: The Lord of the Rings: The Two Towers
År: 2002
Längd: 179 min
Genre: Action | Äventyr | Fantasy
Regissör: Peter Jackson

Den film som jag hittills varit mest besatt av under mitt liv är The Two Towers. Efter biovisningen laddade jag ner den på datorn och såg den minst ett par gånger i veckan tills DVD:n var släppt. Samma sak med trailern som jag såg miljontals gånger innan biovisningen. Jackson behövde inte skåda många besvikna miner hos publik eller kritiker då hans uppföljare diggades lika mycket som föregångaren. Men egentligen ska den kanske bara ses som en andra del och ingen uppföljare. Trilogin filmades simultant, något som Tolkien säkert hade uppskattat. Hans verk var ju från början en lång bok som fick delas in i tre delar. Synd bara att han var död och begraven långt innan filmerna var påtänkta.

I sagans andra del får vi stifta bekantskap med Gollum, skurken som blev banbrytande inom visuella effekter. Andy Serkis spelar honom både fysiskt och till rösten, han fick sätta sina stackars stämband i hårt arbete. Inspiration tog han från sina katter som gjorde Gollum-liknande läten när de spydde upp hårbollar. Teknologierna som användes för att frammana Gollum var något som science fiction-kungen James Cameron väntat på, han kunde börja planera inför Avatar som i sin tur gav filmteknik en ytterligare knuff framåt.

Det allmänna tempot går synnerligen upp och ner i The Two Towers. Ett pompöst krig rasar i Helms Deep medan Merry och Pippin görs sällskap av den maklige Treebeard som talar och går i halv-slowmotion. Det stillsamma och det fartfyllda går hand i hand. Jag kan bli alldeles till mig av extas när Gimli tävlar i att mörda orcer med Legolas, och jag trollbinds av scener med Elrond och Arwen som samtalar om kärlek och död, där himmelska musikstycken som ”Evenstar” ljuder i bakgrunden.

På tal om Gimli så är han min favoritkaraktär och den som serverar flest skratt. ”Nobody tosses a dwarf!” John Rhys-Davies (som jag i övrigt fått äran att språka med på en mässa i Stockholm) gör en gedigen insats som Gimli. Han är en av de som skiner mest i form av skådespeleri. Andy Serkis står också för ett kanonjobb, vilket kanske är lätt att glömma bort under CGI-maskeringen.

En av de många anledningarna till att jag älskar Peter Jackson så mycket är hans användande av miniatyrer som han väljer framför CGI om tillfälle ges. I The Two Towers finns till exempel små modeller av Helms Deep som inte ser ett dugg otrovärdiga ut. Miniatyrer användes redan i The Fellowship och egentligen kommer inte The Two Towers med så mycket nytt som vi inte redan blivit förbluffade av. Men förbluffad blir man ändå, det är fortfarande främsta möjliga utrustning som brukas av otroligt skickliga arbetare.

Ögongodis fås av bland annat Treebeard och de övriga vandrande pinnarna. Legolas kör några fenomenala stunts, både digitala och äkta. I min favoritscen håller Sam ett litet tal om varför han och Frodo bör fortsätta kämpa. The Two Towers är varken bättre eller sämre än föregångaren, den förtjänar i själva verket 11 av 10 poäng, minst, hehe.

betyg10

10 reaktioner på ”The Lord of the Rings: The Two Towers

  1. Jag var fortfarande med på banan när det gäller del två i berättelsen men det börjar sagga lite. Jackson borde göra sig av med de två kvinnorna som skriver dialogen för det är där filmen haltar så även i hans efterföljande filmer King Kong o den horribla Flickan från ovan. det blir högtravande åt det skrattretande hållet samt studtals alldeles för smetigt o smörigt. Men som sagt, Gollum, stora slag och vandrande träd gör att jag fortfarande sitter med halvöppen mun 8/10 är mitt betyg.

    • Menar du Philippa Boyens och Fran Walsh? De har väl skrivit manus till hela trilogin tillsammans med Jackson? Även för King Kong och TLB.

  2. Japp där nämnde du två namn som jag misstänker ligger bakom Jackson transformation från ganska intressant filmskapare till Nya Zeelands svar på Smör Spielberg. Sorgligt men sant :(

  3. Den här är fortfarande otroligt stark, både Helm’s Deep och vyerna av Rohan är så jäkla läckra! För att inte tala om hardangerfela-scoret…

    Däremot står den sig inte riktigt mot Fellowship — jag har väldigt svårt att ta just Gimlis comic relief och Treebeard ser mest ut som en sådan här skumgummi-sak som står på scen i skolpjäser, alldeles för mycket Disney/John Bauer. Och så retar jag livet ur mig på att det är Rhys-Davies som gör hans röst _också_. Ska det vara så svårt att skaffa en till basröst?!

  4. Voldo, tycker du att de borde ha behållit idén att Awen skulle delta i Helm’s Deep slaget ?

    • Nej, det var redan många karaktärer involverade i slaget där, Arwens närvaro hade lett till en massa annat också, hur hon exempelvis hade blivit bemött av Eowyn kan man undra över. Jag hade absolut inte velat ta bort scenerna mellan Arwen och Elrond i Rivendell heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s