How to Train Your Dragon

Titel: How to Train Your Dragon
År: 2010
Längd: 98 min
Genre: Animation | Äventyr | Fantasy
Regissörer: Dean DeBlois, Chris Sanders
Skådespelare: Jay Baruchel, Gerard Butler, Craig Ferguson, America Ferrera, Jonah Hill, Christopher Mintz-Plasse

Ofta producerar DreamWorks mediokra filmer som får ligga i skuggan av Pixars verk. Pixar har varit störst inom amerikansk animation länge nu, inget förändrades 2010 då Toy Story 3 var storfavoriten bland animerade filmer. Men How to Train Your Dragon är faktiskt nästan lika bra, inte sedan Shrek har DW imponerat på mig så.

För längesedan bodde vikingar på ön Berk. Deras hövdingason är Hiccup (Jay Baruchel), andra ser honom som en mes och inte alls den starke ledare som hans far Stoick (Gerard Butler) är. Vikingarnas by blir emellanåt attackerad av drakar, Hiccup får mest hålla sig undan trots att han själv gärna skulle avliva en drake. Han provar en hemmagjord slangbellagrej och lyckas skjuta ner en ”nightfury”, den mest fruktade draksorten. Draken ligger fastspänd på marken och det är fritt fram för Hiccup att ha ihjäl den, men efter en stunds tvekan befriar han istället draken som flyger iväg. Senare upptäcker Hiccup att draken är skadad och faktiskt inte kan flyga ordentligt. Han fixar skadan och får en ny vän i gengäld som han kallar Toothless.

DreamWorks har äntligen överträffat sig själva, för det enda som inte är helt i mått med majoriteten av Pixars rullar är kvalitén på animeringen, vad jag kan se. Kompositören John Powells storartade musik förstärker stämningarna, och röstskådespeleriet kunde knappast varit bättre, Jay Baruchel gör ett strålande jobb. Kul att hans karaktär är sarkastisk av sig och har självdistans, han förde mina tankar till typer som Mark Zuckerberg i The Social Network.

Storyn bjuder på överraskningar och festligheter, man förvånas över att slutet inte blir så väldigt fridfullt för Hiccup. How to Train Your Dragon kommer med vändingar som känns fräscha och den väljer inte att gå på rutin till fullo. Förvisso finns en enkelhet över allting, men barnfilmer ska inte vara på andra sätt. Det berättas med kärlek och humor, publiken bryr sig om vänskapen mellan Hiccup och Toothless. Jag hade säkert älskat filmen om jag varit barn.

Rolig, gripande, spännande och vacker är ord som passar väl in på mitt tyckande om filmen. Den har förståeligt blivit ytterst kritikerrosad och populär hos publiken. En av årets bästa.