Titel: There Will Be Blood
År: 2007
Längd: 158 min
Genre: Drama
Regissör: Paul Thomas Anderson
Skådespelare: Daniel-Day-Lewis, Paul Dano, David Willis, Dillon Freasier, Kevin J. O’Connor
I sammanhang där någon påstår att film var bättre förr och att det inte längre görs kraftiga draman i klass med The Godfather så brukar jag tänka på There Will Be Blood. Få filmer har överväldigat mig mer än vad den har gjort.
Runt 1900-talets början är Daniel Plainview (Daniel-Day-Lewis) en oljeletare. Han arbetar tillsammans med sin son H.W. (Dillon Freasier). En ung man söker upp honom och berättar att stora mängder olja kan finnas vid Little Boston. Plainview far dit och börjar köpa land för att borra efter olja. Innevånarna i närheten blir lovade att skolor och vägar ska byggas där för oljepengarna, men Plainview har egentligen andra idéer, han vill bara bli rik så att han kan undkomma alla människor runtomkring sig. Han ställs emot traktens predikant Eli Sunday (Paul Dano), och som titeln på filmen utlovar kommer det hela att sluta blodigt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska berömma först och främst, det är så mycket som imponerar här, bland annat ett praktfullt skådespeleri. Day-Lewis är nästan omänskligt bra i sin förvandling till karismatisk otäcking. Hans Oscarvinst var en självklarhet trots att han stod emot ypperliga medtävlare såsom Johnny Depp och Tommy Lee Jones. Ansiktsuttrycken som Day-Lewis använder baseras på den mångfaldigt Oscarnominerade John Huston, man kan faktiskt se tydliga likheter. Även Paul Dano är strålande, han hamnar dock i skuggan av en huvudrollsinnehavare i högform.
Regissören kan sina saker då han gett filmen en exceptionell detaljrikedom och autenticitet. Den sticker ut bland Hollywoods moderna rullar som ofta känns väldigt ”Hollywood”. Någon hänsyn till vad publiken vill ha tas inte, istället har man varit mån om att framställa ett råa bilder. Fortsätter Anderson hålla samma klass så kan han snart vara uppe i toppen bland Spielberg, Scorsese, Leone och de största berättarkungarna, för han är ännu ung.
Robert Elswits foto är sannerligen läckert, det främjar de långa tagningarna som kunde ha blivit tristare annars. Tempot lär inte vara attrahera många actionfantaster. Själv njuter jag och blir som uppslukad av There Will Be Blood, en klar favorit.
Voldo's Filmblogg 
”I sammanhang där någon påstår att film var bättre förr och att det inte längre görs kraftiga draman i klass med The Godfather så brukar jag tänka på There Will Be Blood.”
Riktigt bra citat. Och jag håller med om att filmen påminner om gamla tiders mastodont draman även om jag inte tycker det är riktigt lika bra som du gör.
Först måste jag skriva att du skrivit en riktigt bra recension! :)
Jag tycker inte heller RIKTIGT lika bra om filmen som du gör men jag är mycket imponerad av hantverket både bakom och framför kameran. Och början, herregud vilken början! Vilket ljud!!!
Håller med Fiffi. Både i att du är duktig på att skriva recensioner om filmer som betytt mycket för dig och att jag inte tycker att TWBB är riktigt lika mycket fullträff, även om den är väldigt bra. Inte minst Day-Lewis.
Sedan är jag heller inte lika het på Paul T Anderson som regissör, Boogie Nights hade sina stunder, Magnolia var ok och Punch-Drunk Love var sådär minst sagt. TWBB är nog min bästa Anderson i alla fall.
Tackar. Det är ofta lättare att hylla filmer än att såga/halvsåga dem tycker jag.
Punch-Drunk Love återstår att se för min del.
kan bara stämma in i hyllningskören Voldo du skriver bra om filmer du gillar men även om filmer du ogillar, tänker här på din Twilight session. Tycker nog själv att det är lättare att såga filmer än att hylla dessa.
Ang There will be blood så skulle jag ha ganska lätt att en skriva en recension då inte gillade filmen alls och allra minst DDL i huvudrollen. Annars är jag förtjust i Andersons filmer med Boogie Nights o Magnolia på delad förstaplats så jag väljer att se TWBB som ett olycksfall i arbetet.
Danke. Just Twilightfilmer är lite speciella så jag hade inga större problem att såga dem. :) Kul var det också.
I’ve abandoned my child!!
10/10, 5/5, 100/100.
Jag har inte sett filmen ännu. Jag har hört att filmen ska vara extremt långsam. Fast i för sej har jag inga problem med att bli uppslukad av långsamma melodramatiska historier som Gudfadern och No country for old men.
Långsam kanske, men aldrig tråkig, enligt mig.