Harry Potter 1-3

Harry Potter and the Philosophers Stone (2001)
Liksom många andra i min ålder har jag växt upp med J.K. Rowlings böcker såväl som filmatiseringarna av dessa. När jag först såg The Philosophers Stone rörde det sig om en röstdubbning på VHS (usch). Boken var dessutom den första jag någonsin läst ut helt frivilligt, om man ska bortse ifrån pekböcker och dylikt.

Chris Columbus introducerar trollkarlsvärlden med barn och ungdomar som främsta publikinriktning, vilket han gör helt rätt i. Visualiseringen av boken är behaglig och fokuserar på ett lättsamt äventyr som duger åt vuxna och som lär älskas av barn. Det är varmhjärtat och oskyldigt här i början, i olikhet med de senare filmerna som är betydligt mörkare.

Daniel Radcliffe är bitvis bedrövlig och de andra barnskådisarna är inte heller särskilt trovärdiga. Men det är lätt förlåtet, många av de vuxna är skickliga veteraner som uppväger. Charmerande och magiskt, måste dock sätta minustecken på några fåniga logikluckor.

betyg6

Harry Potter and the Chamber of Secrets (2002)
Här bemöts Hogwarts av värre ondska, barnvänligheten närvarar men den har börjat glappa. Eskapaderna i kammaren kan säkert skrämma småbarn, för där finns monsterormar och mörka hemligheter.

Filmteamet har som i föregångaren inte sparat på kvalité i specialeffekter, The Chamber of Secrets bjuder minsann på fint effektmakeri. Kenneth Branagh stjäl showen när han syns i bild, han har nämligen fått hoppa in i en biroll som högfärdig lärare.

Det är förutsägbart mestadels och att den är barninriktad hindrar den från att komma upp i någon klimax. Ännu skulle det dröja till nästa rulle innan ett tyngre Potteräventyr fanns att beskåda.

betyg6

 

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (2004)
Turen att regissera tredje delen i trollerisagan föll på Alfonso Cuarón. Han är målmedveten och styr åt rätt håll. Psykisk press läggs på Harry då hans smärtsamma förlust av föräldrarna gör sig starkt påmind. Kylan och allvaret stiger.

Flera nya ansikten träder in på scen, däribland Michael Gambon som fick ta över efter avlidne Richard Harris. Det var ärligt talat bra med ett byte där, Harris agerade mer åt mysfarbror-hållet, han porträtterade en väldigt lugn och snäll Dumbledore. Seriens fortsättning hade behov någon som kunde spela en starkare och mer hårdförd rektor, då var Gambon ett gott val. Vi har den alltid briljante Gary Oldman också, man kunde knappast hittat en bättre Sirius Black.

The Prisoner of Azkaban visar upp magi ihop med filmkonst på ett bättre sätt än sina föregångare. Den är finfin underhållning som tar serien till en högre klass.

betyg8

2 reaktioner på ”Harry Potter 1-3

  1. Tror jag har sagt det på snart varenda filmblogg som varit närheten av serien under de senaste veckorna ;) men jag tycker tvåan är den starkare i den här trion. Mest beroende på att ettan var lite väl barnslig för min smak och att basiliskslutet var så himla snyggt. Trean är också bra, men lider av fragmentariseringen som ju bara skulle bli värre vad det led.

    Håller dock med om att det absolut inte var helt fel att ersätta Harris med Gambon.

  2. Jag såg faktiskt 1, 2 och 3 häromdagen jag med. Jag tycker dock att den 3:e filmen är överdrivet mycket bättre än dess föregångare. Jag skulle nog till och med vilja påstå att den är min favoritfilm i serien!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s