Titel: American Beauty
År: 1999
Längd: 122 min
Genre: Drama
Regissör: Sam Mendes
Skådespelare: Kevin Spacey, Annette Bening, Mena Suvari, Wes Bentley, Thora Birch, Chris Cooper
Till världens bästa debutfilm skulle jag utse The Shawshank Redemption, om man snackar regissörer och långfilmer. Någonstans kort därbakom placerar jag American Beauty som även är en debut för manusförfattaren Alan Ball. Han och Sam Mendes, dessa noviser, fick varsin Oscar bland de fem som gick till deras film. Värdigt och imponerande. Fast om det varit upp till mig skulle det regnat Oscars över Fight Club istället.
I en lugn amerikansk villaförort bor 42-årige Lester Burnham (Kevin Spacey) och lever vad som vid första anblicken verkar vara ett sunt liv med mäklarhustrun Carolyn (Annette Bening) och tonårsdottern Jane (Thora Birch). Verkligheten ser dock inte så ut. Lester är nedstämd, hans äktenskap är sedan länge fullständigt passionslöst och han ogillar sitt jobb och sin chef. Carolyn har prestationsångest och är uttråkad, och Jane känner sig inte lycklig. När Lester träffar Janes jämnåriga kompis Angela (Mena Suvari) blir han brunstig och något förälskad, han bestämmer sig för att vända på sitt liv med drastiska åtgärder.
Jag blir glad av American Beauty, det kanske låter konstigt med tanke på att storyn är tragisk. Men jag skulle tveklöst ställa den på feel-good-hyllan, för den berättas ju på ett sådant varmt och ömsint vis. Det är svårt att inte le åt Spaceys gubbsjuke figur som suktar efter tonårsbrudar, komik finns och lyckas roa bra.
Taglinen ”…look closer” sammanfattar vad filmen går ut på. Den skrapar på vanliga människors fasader och visar att allt hos dem inte står till som man först lär tro. Vi får utforska dem på djupa vatten, ta oss förbi omgivande lager och bli ordentligt medryckta. American Beauty kan beskrivas på många sätt men ”ytlig” passar inte in där.
Spacey är utmärkt minst sagt och gjorde sig förtjänt av en andra guldgubbe. Chris Cooper spelar barsk militärfarsa genom en helgjuten rollprestation. American Beauty är förträfflig på många plan, den kan få många av oss på gott humör och ska självklart ha högt betyg.
Voldo's Filmblogg 
Som du säger, en bra film på många plan men jag tycker allt att den är lite orättvis mot Carolyn. Lester får all sympati på hennes bekostnad.
OT: Jag hade kunnat svära på att Darabont gjort en massa annat innan Shawshank men det hade han ju inte. Fast fläcken The Majestic på CV:n visar vilken genre han borde hålla sig inom.
Ja kanske, lite sympati kände jag för henne men inte lika mycket. Filmen lutar mycket åt Lesters sida.
The Majestic har jag inte sett på många år, minns inte vad jag tycker om den.
Fantastisk film som lyckas med att vara både sorglig och fruktansvärd sorglig. Fin musik också
Såg American Beauty på bio och den gjorde stort intryck. Nu är det alldeles för längesen jag såg den. Att fler minns den fick jag bevis för i somras när en kompis och jag var ute nånstans. Plötsligt knackade han mig på axeln och sa ”American Beauty”. När jag vände mig om var det en papperskasse som dansade runt i vinden…
Trevligt. Den där sekvensen med papperspåsen är fin.
Hejsan!
Jag tänkte bara upplysa om att jag har bytt bloggplattform och numera hittas på:
http://jojjenito.wordpress.com
PS. Gillar American Beauty. En film jag såg på bio och den var bra men inte riktigt lika bra som Magnolia som kom samma år. Bästa repliken ur American Beauty: What-the-hell-do-you-think-your-doing!?
Och The Majestic, uuuh, en riktig plump i Darabonts protokoll.
Okej, ska uppdatera länken till din sida då.
Det är en fantastisk film. Spacey är som vanligt suverän i sin rolltolkning. Jag kände stor sympati för Carolyn,till skillnad från vad du säger,jag förstod hennes sätt att ”hålla skenet uppe”. Så går det till i många fina familjer både i USA och här hemma.Den typen av filmer som handlar om människor och deras inbördes förhållande är oftast riktigt bra. Kom precis på en annan suverän film med Kevin ”the life of David Gale” om du inte sett den så gör det fort-den visar också med all tydlighet att allt inte är vad det ser ut att vara.
Jag har tyvärr inte sett David Gale. Det lockar att Kate Winslet är med där.
David Gale har jag en och annan åsikt om :( men det är åtminstone bra skådisar med i filmen.
Jag tyckte David Gale var rätt ok, men ytterligare en av de filmerna där själva tankeleken blir mer intressant än det filmiska slutresultatet.