5 Värsta Bioupplevelserna

Jag snor en idé från Another Bughunt och listar bioupplevelser. Men jag väljer att börja med de hittills sämsta och gör inom kort ett inlägg med favoriterna. Fem filmer på varje lista blir det, jag är fortfarande en ung pojkspoling så biobesöken har mestadels skett under 2000-tal.

5. The Lord of the Rings: The Return of the King (2003)

Missförstå mig inte nu, The Return är min absoluta favoritfilm, tveksamt om den egentligen platsar på listan. Men det är så att jag satt längst ner på kanten och fick offra min nackes välmående under visningen. Jag önskar så gärna att jag hade sett filmen i en större salong och på en bättre sittplats. Eftersom jag var en ynka 14-åring då hade jag överlåtit biljettbokningen till mina föräldrar, påtagligt inte det vassaste draget. Visst njöt jag rejält, men jag hade kunnat njuta betydligt mer.

4. Iron Man 2 (2010)

Störande personer intill och en smärre besvikelse filmmässigt får Iron Man 2 att hamna på listan. I närheten av mig satt två ungar som aldrig tycktes ha sett en film förut, de sa ”wow!” och ”häftigt!” alltför ofta. Dessutom harklade sig deras farsa högt varannan minut, vilket också var ganska irriterande. Helt okej film, men jag borde ha skippat biobesöket.

3. Transformers: Revenge of the Fallen (2009)

Jag gillar Revenge of the Fallen mer än vad de flesta verkar göra, det gällde dock inte personerna i salongen som gillade den ännu mer än vad jag gjorde. De tokskrattade ständigt till den simpla pubertalhumorn. De fick mig att undra om jag missat något; ”Var det verkligen kul?” tänkte jag ofta när skratten ekade från alla håll. Och med jämna mellanrum tjattrade ett gäng fjortistjejer med varandra som tillslut höll tyst när en förståndshandikappad (?) hyschade högt åt dem. För mycket oljud alltså.

2. Sucker Punch (2011)

Möjligen är Sucker Punch mitt livs största filmbesvikelse. Förväntningarna var skyhöga, allt jag fick var dessvärre rörigt dravel med 11-års-gräns. Jag som hade velat se sprutande blod och brutalitet av det slag Snyder demonstrerat i sina tidigare alster. I den halvtomma salongen satt en snubbe några platser invid mig och gjorde många konstiga ljud, kollade bort från skärmen och sa ”aj!” när våldshandlingar förekom. Besvärlig kille plus superbesvikelse till film ger biobesöket en given andraplats.

1. Son of the Mask (2005)

Jag och min bror skulle ta med våra småkusiner på bio, 7 och 10 år gamla var de om jag minns rätt. Den enda familjevänliga filmen som visades var Son of the Mask, vi chansande och hoppades på något kul. Det borde vi inte ha gjort, ingen av oss halvlog ens åt denna komedi som är en av de absolut sämsta rullarna jag har skådat. Längre fram i salongen satt ett gäng dagisungar och garvade till allting. Själv vred jag mig mest i plågor och har sedan dess fått en fobi för dataanimerade bebisar, som till exempel kan förekomma i reklamer. Ta mitt råd och undvik den här filmen.

Bästa biobesöken

15 reaktioner på ”5 Värsta Bioupplevelserna

  1. Kul lista! Själv har jag inte så många dåliga upplevelser som inte är orsakade av den aktuella filmens brister, mer än att under just Sucker Punch så satt det en kille som uppenbarligen var sjuk och hostade, snörvlade och äcklade sig. Det var ungefär fem-sex personer i salongen, så det blev en rätt skum stämning.

  2. En av mina värsta är när jag skulle se den andra filmen om Arn. Förutom att jag blev besviken över den (så blir det när man läser böcker i förväg!) så var det både ljud och bild krångel i början och alldeles för mycket rörelse i biosalongen med jobbiga barn som ska kommentera allt och många som gick på toa…

  3. Rolig lista. När jag såg End of days hamnade jag bakom en person som inte varit i kontakt med tvål o vatten på mycket lång tid. Det stank verkligen.En bit in i filmen var jag tvungen att byta plats.
    När jag såg Red Heat var det någon förståndshandikappad (troligtvis) i salongen som satt och skrek och kommenterade hela filmen, åtminstone så fort det blev action.
    Slutsats: Se inte filmer med Arnie på bio ;)

  4. Haha, kul lista — kan inte påminna mig så värst mycket av varken krångel eller monumentala besvikelser men lite störigt var det väl när pedagogiska föräldrar skulle förklara vad alla djur i Lejonkungen var för något. Plus att lite längre barnfilmer är ett helsike eftersom det blir så mycket spring fram och tillbaka på toa.

  5. Jag säger bara, gå på en filmfestival (läs: Stockholm Filmfestival) så kommer du kunna göra en ny lista ganska snabbt ;) Men det behöver iofs inte vara sådana som platser på sämsta bioupplevelse, dock skumma. I princip VARJE VISNING har något man antingen stör sig på eller asgarvar åt. Volontärerna är virriga och gör ständigt fel, filmer funkar inte, människor kommer sent och filmer startar om, de mest skumma karaktärerna dyker upp i salongen och mycket mycket mer. Så länge det inte förstör filmupplevelsen så är det välkommet ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s