Titel: Hugo
År: 2011
Längd: 126 min
Genre: Drama | Äventyr
Regissör: Martin Scorsese
Skådespelare: Asa Butterfield, Ben Kingsley, Chloë Grace Moretz, Sacha Baron Cohen, Christopher Lee
Familjeäventyr och Martin Scorsese är ingen kombination vi är vana vid, den har nyss förverkligats i och med Hugo. Oscarsnomineringar och positiv kritik har vräkts över filmen, James Cameron ska ha kallat den för ett mästerverk och prisat dess användning av 3D. Lägg till den stjärnfyllda ensemblen och mina förväntningar är mycket stora.
Hugo Cabret (Asa Butterfield) är runt 12 år och bor med sin pappa i Paris på 1930-talet. När fadern dör i en brand får Hugo stanna hos sin alkoholiserade farbror Claude (Ray Winstone) som ansvarar för klockorna på en järnvägsstation. Farbrorn försvinner så småningom, Hugo måste klara sig själv på stationen och sköta klockorna. Han har som mål att försöka laga och hitta nyckeln till den mystiska automat som hans far lämnade efter sig. Den är i skepnad av en liten robotmänniska som bär en penna i handen. Vid stationen träffar Hugo den jämnåriga Isabelle (Chloë Moretz) som visar sig ha nyckeln man behöver för att sätta igång automaten. Gåtor och hemligheter avslöjas när nyckeln väl är använd.
Att Scorsese har hög status i Hollywood är ett faktum och det bevisas bara genom en sådan sak som att Emily Mortimer, Ray Winstone, Christopher Lee och Jude Law medverkar i hans projekt trots att de endast får ett par scener vardera att synas ordentligt i. De har liksom jag själv ett stort förtroende för mannen som så sällan gör oss besvikna.
Hugo är inte den renodlade sagofilmen man först tar den för. Den ägnar god tid till att hylla filmmediet, de allra första filmerna och framförallt filmskaparen Georges Méliès (spelad av Ben Kingsley). Vad som är sanning och osanning i storyn har jag ingen större koll på, jag behöver nog läsa på mer om Méliès först innan jag uttalar mig om ämnet. Den som inte har hört talas om honom kan troligtvis känna till hans mest kända film ändå; A Trip to the Moon från 1902.
Konstnärlighet flödar i det visuella, Hugo är en magisk film att se på bio eller med så bra hemmautrustning som möjligt. Den tilltalar både vuxna och äldre barn, en av de bättre filmerna från 2011 trots sin onödiga sentimentalitet.
Det här är den första recension av Hugo som jag läser som ger filmen godkänt – och du laddar på mer än så ;) Kul att du gillade den, jag själv har inte mycket till övers för den. Tyvärr.
Vad har du läst för recensioner egentligen? ;)
93% på Rottentomatoes så de professionella kritikerna verkar hålla med mig åtminstone.
Juste, den här läste jag om för ett bra tag sedan. Någon artikel om Chloe tror jag. Verkar rätt nice :D
Jag gillade Hugo som tusan också! När filmen börja närma sig slutet så tänkte jag ”nej, nej, nej! Du får aldrig sluta!” En fantasiakt film om varför film är så fantastisk