Titel: The Lost World: Jurassic Park
År: 1997
Längd: 129 min
Genre: Sci-Fi | Äventyr | Action
Regissör: Steven Spielberg
Skådespelare: Jeff Goldblum, Julianne Moore, Pete Postlethwaite, Vince Vaughn, Peter Stormare
Efter att Jurassic Park gjort storsuccé var det naturligtvis bara en fråga om tid, ingen lär ha överraskats av nyheterna om en uppföljare. Många väntade på att få se T-Rex slita människor i stycken igen, och på den punkten är The Lost World ingen besvikelse, men i sin helhet hamnar den bland Spielbergs fåtaliga klavertramp.
Dinosauriernas hemvist befinner sig helt utan tillsyn efter förödelsen som skedde, de vandrar nu fritt omkring. Genetikföretaget InGen vill flytta dem till en kommande nöjesattraktion på fastlandet. Man skickar en insatsstyrka som ska föra dit dinosaurierna, men John Hammond (Richard Attenborough) vill att öarna ska bli ett naturreservat och att dinosaurierna ska få leva där ostörda. Han övertalar ett dokumentärteam att hinna dit före InGen och fota dinosaurierna i deras naturliga miljö, som en sista åtgärd till att försöka få myndigheternas uppmärksamhet. Ian Malcolm (Jeff Goldblum) reser motvilligt dit och får kämpa för sitt liv ännu en gång.
Till skillnad från sin föregångare har inte The Lost World någon själ eller gnista. Den isande spänningen skymtar vi bara en kort stund och fascinationen för dinosaurierna uteblir till stor del. Problemet är främst ett risigt manus, och för att citera vår huvudkaraktär: ”Taking dinosaurs of this island is the worst idea in the long, sad history of bad ideas”. Fullt så illa är det kanske inte, men jag ogillar att filmen utvecklas till en monsterrulle i storstadsmiljö.
Vi bjuds trotsallt på en gnutta underhållning, The Lost World är inte direkt dålig även om den inte är bra heller. Spielberg kan bättre än såhär. Medelmåttig film.
Voldo's Filmblogg 
Tycker filmen är helt ok men fascinationen för de ”levande” dinosurierna innfinner sig inte det hade man redan sett i ettan. Håller med om att T-rex + storstad inte var ngn höjdare.
Det stora problemet med den här filmen är ungen. Hade hon blivit uppäten inom fem minuter efter ankomsten är jag övertygad om att det blivit en betydligt bättre film. Nej, allvarligt, den avslutande King-Kong-hyllningen funkar inte på någon fläck och boken för ett mycket mer intressant resonemang kring de rent biologiska spetsfundigheterna.
Hon var sämre till skådespeleriet också än ungarna var i ettan.