The Name of the Rose

Titel: The Name of the Rose
År: 1986
Längd: 130 min
Genre: Thriller | Drama
Regissör: Jean-Jacques Annaud
Skådespelare: Sean Connery, Christian Slater, Ron Perlman, F. Murray Abraham, Michael Lonsdale, Valentina Vargas

Sean Connery utgör alltid en dragningskraft i mina ögon. En hyllad film med honom i huvudrollen ser jag gärna. När regissören Jean-Jacques Annaud valde Connery till The Name of the Rose ville inte Columbia Pictures finansiera filmen eftersom hans karriär halkat nedåt. Några få år senare vann han en Oscar som han kunde skratta med framför Columbias ögon.

Munken William (Sean Connery) och lärlingen Adso (Christian Slater) anländer till ett avlägset kloster på 1300-talet. Ett möte tillsammans med kyrkliga män ska äga rum där man diskuterar och tar ställning i en rad frågor. Ett mystiskt dödsfall har just skett där dessutom, snart följs det av ett annat. De flesta tror att djävulen härjar i klostret. William menar att det lär finnas mer naturliga förklaringar till dödsfallen och ger sig i kast med att luska ut dem. Men han får inte mycket stöd från sina vidskepliga medmänniskor, snart kommer mäktigare män för att ta saken i egna händer och William anklagas tillslut för kätteri.

The Name of the Rose är en tämligen religionskritisk film vars budskap bland annat ligger i att man inte borde lita blint på ”guds” ord, som många religiösa faktiskt gör. Men egentligen finns inget större djup, romanen som filmen baseras på ska tydligen vara bättre och mer komplicerad, filmen liknar mest en bra Sherlock Holmes-story i annorlunda miljö.

Den kortfattade och ytliga kärlekshistorien är en utmärkande brist, man borde nog ha skippat eller tonat ner den. I övrigt fastnade jag ganska enkelt för filmen, det blir nästan mer spännande och underhållande för varje sekvens. Många groteska utseenden bland karaktärerna tillför en autenticitet också, det fanns troligtvis inte många supermodeller på den tiden så att säga, skådespelerskan Valentina Vargas avviker dock på det planet.

Jag kunde inte undvika att störa mig på Ron Perlmans karaktär som är rysligt ful till utseendet, han mumlar ofta på italienska och blir som allra mest irriterande på slutet när han sjunger, eller försöker sjunga. Gör jag en lista över irriterande filmkaraktärer i framtiden så ska jag komma ihåg att inkludera honom.

The Name of the Rose är summerat en pärla för dem som gillar deckare där mordgåtor ska lösas, labyrinter utforskas och mystiska personer finns i mängder. Absolut sevärd.

betyg7

En reaktion på ”The Name of the Rose

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s