Indiana Jones and the Temple of Doom

Titel: Indiana Jones and the Temple of Doom
År: 1984
Längd: 118 min
Genre: Action | Äventyr
Regissör: Steven Spielberg
Skådespelare: Harrison Ford, Kate Capshaw, Jonathan Qe Kuan, Amrish Puri, Roshan Seth

Efter succén med Raiders of the Lost Ark var det bara en fråga om tid innan uppföljaren skulle inta biograferna. Den fick mer blandad kritik, många ansåg att den var alldeles för mörk. Inte ens Spielberg ska ha varit särskilt nöjd med filmen, han har sagt att den är svagast i trilogin och där håller jag med honom.

The Temple of Doom utspelar sig 1935, alltså ett år innan föregångaren av någon anledning. Indiana Jones (Ford) flyr ett slagsmål tillsammans med en unge vid namn Short Round (Jonathan Qe Kuan) och sångerskan Willie (Kate Capshaw), de flyr via ett flygplan som dessvärre visar sig tillhöra fienden. De störtar i Indien där de tas om hand av några bybor som berövats sina barn och en helig sten. Byborna vill att Indy hjälper dem finna barnen och stenen, han går med på saken, och det pågående äventyret blir alltmer livsfarligt.

Att jag rankar The Temple of Doom lägst i trilogin beror främst på karaktären Willie. Hon är irriterande med sina ständiga skrik och hysteriutbrott. Romansen mellan henne och Jones känns krystad, man får ingen antydan om varför han fastnar för henne. Hon är raka motsatsen till den tuffare Marion och gör inget speciellt som borde få Indy att gilla henne. Många stör sig på Short Round också, men jag anser bara att han är rätt cool och charmig.

Barnvänligheten tänjs här i uppföljaren som berör hemska ritualmord och barnslaveri. Äldre barn kan säkert se den utan att få mardrömmar, men de yngre barnen bör kanske hålla sig borta. Återigen får vi dock ett hisnande äventyr som roar ordentligt.