Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull

Titel: Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull
År: 2008
Längd: 122 min
Genre: Action | Äventyr
Regissör: Steven Spielberg
Skådespelare: Harrison Ford, Shia LaBeouf, Cate Blanchett, Karen Allen, Ray Winstone, John Hurt, Jim Broadbent

Varning för spoilers i recensionen.

Enligt mina observationer tycks kritiker sällan uppskatta en film mer än vad publiken gör. Den fjärde filmen om allas favoritarkeolog är ett undantag, den har ett ganska lågt betyg på IMDb men en mycket högre procentsiffra på Rottentomatoes. Jag står mer på kritikernas sida faktiskt.

1950-talet närmar sig sitt slut, 19 år har gått sedan jakten på bägaren ägde rum. En gråhårig Indiana Jones kidnappas av agenter från Soviet ledda av Överste Irina Spalko (Cate Blanchett). De vill att han hjälper dem finna en låda med ytterst hemligstämplat innehåll. Han ger dem lådan men lyckas fly strax efteråt. Senare möter han unge Mutt Williams (Shia LaBeouf) som påstår att en gemensam bekant till dem vid namn Oxley (John Hurt) har tillfångatagits när han sökt efter antika kristallskallar i Peru. Indy och Mutt ger sig av tillsammans för att rädda Oxley och kanske lösa ett gammalt mysterium därutöver.

Mina förebilder Trey Parker och Matt Stone har antytt att Spielberg och Lucas våldtagit Indy-franchisen. Jag brukar instämma i deras åsikter, men inte denna gång. De verkar dock få medhåll från en stor del av publiken. Vill man se en franchise besudlas bör man kolla in Alien 3 istället tycker jag.

”Utomjordingarna” står för en anledning till de hårda omdömena, men de är ju faktiskt en slags interdimensionella varelser som inte kommer från yttre rymden. Att Indy överlever en atombomsexplosion klagar folk också på, men möjligheten att överleva på det sättet han gör finns, även om man troligen hade tagit mer skada. Det hör filmerna till dessutom, att karaktärerna överlever och klarar situationer som de inte borde klara.

The Kingdom of the Crystal Skull innehåller bekanta element och ingredienser som vi fått i föregångarna, den känns som en Indiana Jones-film vilket är huvudsaken. Ett brett leende fick jag på mina läppar när jag satt i biografen för några år sedan och såg Indy plocka upp sin hatt till tonerna av det klassiska ledmotivet. Jag blev inte besviken och jag gillar fortfarande  filmen efter en omtitt.

Det enda jag har lust att klandra i The Kingdom of the Crystal Skull är en viss överflödig användning av CGI och att det ser lite väl datorgenererat ut ibland, till exempel biljakterna i djungeln som helt klart står sig underlägsna om man jämför med slutjakten i The Last Crusade. Karen Allens återinträde som Marion var inte helt heller speciellt lyckad, karaktären är bara en skugga av den hon var.

Överlag ligger filmen på samma nivå som The Temple of Doom, det finns brister men dessa kan man förlåta. Indys återkomst lyfter jag på hatten för och jag ser fram emot nästa film som det ska finnas planer på.

betyg7

13 reaktioner på ”Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull

  1. Kul med någon som faktiskt verkar uppskatta denna film! Jag förstår faktiskt inte varför folk tycker så illa om den. Tycker absolut att den är en värdig uppföljare till originaltrilogin. Visst är det för mycket CGI och slutet är riktigt dåligt, men bortsett från det tycker jag filmen går i klassisk Indy-stil. Ser faktiskt hellre om denna än Temple Of Doom.

  2. Skulle du säga vad gäller serier som anses ha ”våldtagits” att Matrix uppföljarna var mer skyldiga till det ?

  3. När folk säger att det nu för tiden är för mycket CGI inom film och inte tillräckligt med praktiskt så förstår jag ärligt talat inte exakt vad det skulle vara för filmer och vad det skulle vara för något som skulle ha gjorts praktiskt istället, med undantaget av denna rulle och Jurassic World.
    Jag menar även om Lucas kanske från ett CGI perspektiv var en aning över ambitiös med effekterna när prequel filmerna gjordes så hade ju det mesta i de filmerna som var CGI varit väldigt svårt eller rent ut sagt omöjligt att göra utan. Jag menar, hur fan skulle man göra flygande elefant aliens, en planet fylld med enorma lavalandskap, undervattensstäder med monsterfiskar och Yoda gående i helbild utan att använda digitala effekter. Med det sagt så var CGI effekterna i de filmerna inte något vidare tyvärr och det blir ju givetvis enklare för skådespelarna när de har något att agera emot.
    Samma med filmer som Transformers, Spider Man osv, vad skulle ha gjorts mer praktiskt ?

  4. En av de häftigaste exemplen på praktiska effekter som jag i alla fall har sätt på film är tveklöst Dock Ocks robot armar i Spider Man 2. De använde praktiska armar i ganska många scener i filmen faktiskt , där armarna hölls uppe av stöd som personer i besättningen hjälpte till med att hålla upp och kontrollera.

    Det som jag tycker framförallt är sjukt imponerande med att armarna ofta var praktiska är att till skillnad från när Jurassic Park t,ex kom ut 11 år innan, så hade ju CGI runt 2004 kommit väldigt långt så de hade ju hur enkelt som helst kunnat gjort armarna 100% digitala, vilket nog många regissörer hade gjort om de suttit i registolen. Raimi och hans effektkillar förtjänar sannerligen beröm för vad de lyckades uppnå på en teknisk plan i den filmen.

  5. Vad skulle du säga att CGI fungerar bäst som ? Fungerar det bäst med karaktärer, action scener eller bakgrundsmiljöer ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s