Titel: Silver Linings Playbook
År: 2012
Längd: 122 min
Genre: Drama | Komedi | Romantik
Regissör: David O. Russell
Skådespelare: Bradley Cooper, Jennifer Lawrence, Robert De Niro, Jacki Weaver, Chris Tucker
Jag visste nästan ingenting om Silver Linings Playbook innan jag såg den, utöver att den är en hyllad romantisk komedi med Bradley Cooper i huvudrollen. Ibland kan det vara kul att inte veta mycket, chans finns till överraskningar, som för mig exempelvis att Robert De Niro medverkar. Det visste jag inte, alternativt hade jag glömt bort det.
Pat (Bradley Cooper) hamnade på mentalsjukhus efter att han nästan slagit ihjäl en man som hade en affär med hans fru. När han skrivits ut från sjukhuset får han bo hos sina föräldrar (Robert De Niro och Jacki Weaver) tills han bättrat sig helt. Ofta har han sin fru i tankarna, enligt lagen får han inte språka med henne på något sätt. Men när han träffar en ung tjej vid namn Tiffany (Jennifer Lawrence) tror han att det kan finnas en utväg, hon är bekant med frugan och kan leverera meddelanden till henne. Men i gengäld vill hon att Pat ställer upp i en danstävling.
Bradley Cooper gör kanske sin karriärs bästa prestation hittills, även om hans Oscarsnominering känns lite väl generös. Han har bra kemi med Jennifer Lawrence som också besitter talang. Härligt att se Robert De Niro i en bra film också, det gör man inte ofta nuförtiden faktiskt.
När det snackas om amerikansk football hänger jag inte med alla gånger. Mot slutet av filmen äger en hel del sådant snack rum där poäng och vadslagningar diskuteras flitigt, det blir nästan att jag sätter ett minustecken där. Men så farligt är det inte egentligen.
Silver Linings Playbook är onekligen en bra och charmant film, men hur kommer det sig att den har blivit så jättehyllad och nominerats till hela 8 guldgubbar? I mina ögon ligger den på ungefär samma nivå som Crazy, Stupid, Love. Långt ifrån ett mästerverk alltså.
Voldo's Filmblogg 