Titel: Batman
År: 1989
Längd: 126 min
Genre: Action | Fantasy
Regissör: Tim Burton
Skådespelare: Michael Keaton, Jack Nicholson, Kim Basinger, Robert Wuhl, Michael Gough
Världen var inte redo för en film om fladdermusmannen 1989, skulle jag vilja påstå, fast Burtons film är faktiskt omtyckt och hyllad. Personligen har jag svårt att se storheten i den och jag roas mest bara av de komiska inslagen.
Michael Keaton tilldelades huvudrollen, vilket var helt fel tycker jag. Han ser liten och tanig ut och han har en frisyr som säger ”jag är absolut inte Bruce Wayne”. Man kunde lika gärna ha gett rollen till Jerry Seinfeld. Jag vill att hjälten i fråga ska spelas av någon som inte ser ut att kunna bli spöad av mig. Då är Christian Bale ett utmärkt val med sin muskulösa kropp och självsäkra utstrålning, Keaton befinner sig på en betydligt lägre nivå i jämförelse.
Det mest fåniga är dock Batmandräkten som är så stel att Keaton knappt kan röra annat än armarna på sin överkropp, vilket ser urfånigt ut. Vill han titta upp så måste han böja tillbaka hela ryggen. Filmens stora behållning är Nicholsons Joker som är smårolig och den generella serietidningskänslan som filmmakarna lyckas frammana.
Titel: Batman Returns
År: 1992
Längd: 126 min
Genre: Action | Fantasy
Regissör: Tim Burton
Skådespelare: Michael Keaton, Danny DeVito, Michelle Pfeiffer, Christopher Walken, Michael Gough
Här går jag emot strömmen och säger att Batman Returns är bättre än sin föregångare. Återigen ligger behållningen på skurksidan, och den väger tyngre än förut.
Danny DeVito är perfekt som Penguin och han ser skrämmande ut i sin formidabla sminkning, till skillnad från Nicholsons Joker som liknade vilken kalasclown som helst. Michelle Pfeiffer gör en karismatisk insats som Catwoman och tillför samtidigt lite ögongodis. Karaktärsdjup finns i en större mängd än i filmen från 89. Bristerna är dock i stort sett desamma, Keaton är fortfarande ingen trovärdig Batman och hans dräkt har inte förbättrats.
Logik och realism finns det inte mycket av här heller, men det kan man förlåta då filmen inte tar sig på särskilt stort allvar. Onekligen föredrar jag dock Christopher Nolans trilogi där realism, logik och djup får avsevärt mer utrymme.
Voldo's Filmblogg 
Håller med BR är avsevärt bättre. Nicholson gillar jag inte speciellt mkt och första Batmanfilmen är lite trist.
Batman förstör nästan Barman returns, tyvär, annars är det lätt den bästa batmanfilmen som inte är gjord av Nolan.
Mask of the Phantasm ska vara väldigt bra också. Jag har dock inte sett den sedan barndomen så jag kan inte uttala min ännu.
Oj, va kul. Håller inte alls med. Kanske har vilka filmer man föredrar att göra med vilka filmer man såg först?
Jag föredrar Burtons filmer framför Nolans. Tycker förvisso att Nolans filmer är fantastiska, men det finns något unikt och konstnärligt över Burtons (detta var ju på den tiden Burton fortfarande gjorde bra filmer). För mig finns det något väldigt motsägelsefullt i Nolans filmer (trots att jag gillar dem).Det finns en paradox i att försöka göra Batman realistisk. Det går liksom emot vad Batman är och blir ibland lite pretto.
Tim Burtons Batman försöker inte vara realistiskt, utan är väldigt stilistisk, mörk, men samtidigt typiska serietidningsäventyr.
Det psykologiska djup som finns i Burtons filmer känns också mycket mer sparsmakat, vilket lämnar mer åt publiken att fundera över. Nolan manus skriver ibland publiken på näsan. Allt sägs rätt ut, inget får stå mellan raderna.
Självklart är Nolans mer episka, har mer genomarbetade manus, en mängd extremt bra skådisar, bättre action och en tematisk röd tråd. Men Burtons filmer är helt enkelt roligare att se, IMHO.
Läs väldigt gärna min egna lilla genomgång av Batman på film ( http://preferenser.wordpress.com/2012/08/27/om-batman-pa-film-tankar-efter-the-dark-knight-rises/ ) – som jag parafraserat lite ur i denna kommentar.