The Hobbit: The Battle of the Five Armies

Titel: The Hobbit: The Battle of the Five Armies
År: 2014
Längd: 144 min
Genre: Äventyr | Fantasy | Action
Regissör: Peter Jackson
Skådespelare: Martin Freeman, Ian McKellen, Richard Armitage, Graham McTavish, Orlando Bloom, Evangeline Lily, Benedict Cumberbatch

Mina förhoppningar på The Battle of the Five Armies var att den skulle bli bäst i trilogin. Riktigt så högt nådde den inte, men det går att konstatera att den står sig jämbördig The Desolation of Smaug.

Bilbo och hans dvärgsällskap har nu ockuperat Erebor efter att Smaug flytt iväg. Från många hörn av Middle-earth anländer folk som vill ha en del av den enorma skatt som Thorin nu förfogar över. Men Thorin har blivit oerhört självisk och girig av en mentalsjuka som draken efter en lång vistelse där lämnat efter sig. Han vägrar låta någon annan röra skatten och förklarar så småningom krig mot den armé av alver och människor som kommit för att få en andel. Flera ytterligare arméer är oväntat på väg. Det slutar i strid av massiv skala där ingen går säker.

Om man ser till spelminuter och kontrasterar actionscener är The Battle of the Five Armies kanske det mest actionfyllda av Peter Jacksons alla verk. Storymässigt fanns inte så mycket mer att berätta i denna avslutande del av trilogin då boken som den baseras på är trots allt ganska tunn. Filmen fylls ut med en storslagen och långvarig batalj.

Karaktärerna är så många i antal att vissa som tillhör de större rollerna blir utan repliker, främst de bekanta dvärgarna då. Bombur, Bifur, Dori och allt vad de heter. Bandet mellan dessa och publiken blir inte alls lika starkt som bandet mellan publiken och brödraskapet i Jacksons föregående trilogi. Men å andra sidan får vi återse flera karaktärer som vi genom den trilogin redan har knutit band till. Det känns underbart att beskåda Saruman och Galadriel i kamp mot ondskans krafter.

Jackson älskar att filma stridsscener, kanske anser han att denna film var den roligaste att göra av de tre. Utan hans talang för actionregi hade filmen lätt kunnat bli medelmåttig, men Jackson levererar högklassiga stridsscener som underhåller fullt ut. Detta är förövrigt första gången i någon av hans filmer som en armé av krigsrustade dvärgar träder fram.

Ett par extra scener med de bekanta dvärgarna som får dåligt med utrymme hade varit önskvärda. Men sådana får vi säkert se i den förlängda versionen som också ska bjuda på mer material med Mikael Persbrandt som Beorn. Förövrigt tycker jag att slutet var perfekt.