Oculus

Titel: Oculus
År: 2013
Längd: 104 min
Genre: Skräck
Regissör: Mike Flanagan
Skådespelare: Karen Gillan, Brenton Thwaites, Katee Sackhoff, Rory Cochrane

The Oculus har fått ganska positiva recensioner överlag från kritiker. Mina förhoppningar var att den skulle hålla sig över genomsnittskvalitet, men dessa infriades tyvärr inte.

Handlingen cirkulerar kring Kaylie och Tim Russell (Karen Gillan och Brenton Thwaites), ett syskonpar i tidig vuxenålder. Tim har varit inlagd på mentalsjukhus länge efter att ha fällts för mord barn. Syskonparets föräldrar mördades, men Kaylie tror starkt på att Tim är oskyldig. Ansvarig är istället ett övernaturligt fenomen i koppling till en antik spegel. Tim har förträngt eventuella minnen av detta fenomen. Men Kaylie tänker bevisa dess existens med filmkameror och annat, när hon nu efter flera års sökande äntligen fått tag på spegeln igen. Det kommer minst sagt bli besvärligt för henne när en gammal mardröm får liv igen.

Filmen blandar tid i berättelsen så att nutid och dåtid kolliderar. De kan kännas halvoriginellt i en skräckfilm som denna, och filmens första halva är helt okej. Men ju fler scener som visas desto mer uppenbart blir det hur korkade de två huvudkaraktärerna är, och det utgör ett signifikant störningselement. Ingen av dem tycks ha lärt sig av sina tidigare erfarenheter. Vi får bevittna kattens tröttsamma lek med råttan, eller kanske snarare myrslokens lek med myran. Även om myran har boxningshandskar lär den inte klå myrsloken.

Någon förklaring för det övernaturliga fenomenet ges inte heller, dess ursprung förblir ett mysterium. Det slutar med att jag känner att jag bara slösat bort över 100 minuter på en relativt meningslös film som hade potential att bli bra.