Straight Outta Compton

Titel: Straight Outta Compton
År: 2015
Längd: 147 min
Genre: Drama
Regissör: F. Gary Gray
Skådespelare: O’Shea Jackson Jr., Corey Hawkins, Jason Mitchell, Paul Giamatti, Neil Brown Jr., Aldis Hodge

Det var dumt av SF att först inte ge biopremiär åt Straight Outta Compton. Efter att filmen gjort storsuccé i staterna fick den dock ett premiärdatum här i Sverige också. Den är den största succén någonsin om musiker i biografigenren.

År 1986 bildar fem afroamerikanska vänner från Compton en rapgrupp som de kallar N.W.A., en förkortning för Niggaz Wit Attitudes. Deras enskilda artistnamn är Dr. Dre (Corey Hawkins), Ice Cube (O’Shea Jackson Jr.), Eazy-E (Jason Mitchell), MC Ren (Aldis Hodge) och Dj Yella (Neil Brown Jr.). De upptäcks av managern Jerry Heller (Paul Giamatti) som hjälper dem till framgång. Deras grupp blir en av musikhistoriens mest kontroversiella, banbrytande och inflytelserika.

Manus fokuserar främst på gruppens tre mest kända medlemmar; Eazy-E, Dr. Dre och Ice Cube. Den sistnämnda spelas av sin son som är rysligt lik originalet. Jason Mitchell gör en storartad insats som Eazy-E, och man får inte glömma bort att nämna Paul Giamatti som också är suverän. Rollsättningen har man gjort ett slående perfekt jobb med.

Flera kända människor får se sig gestaltade. Det är mycket intressant att (nu före detta) skivbolagsdirektören Suge Knight porträtteras som ondskefull och otyglat våldsam. Några av de mest populära teorierna om vem som ligger bakom morden på rappstjärnorna Tupac och Biggie pekar mot Suge Knight. Teorin lider inga förlustar av hur Knight framställs här om man säger så.

Straight Outta Compton kan tilltala både de mest hängivna fansen av N.W.A. och de som vanligtvis inte alls gillar hiphop. Filmen är inte bara ett gripande drama, utan även en väldigt levande skildring av gruppen. Det känns nämligen som att den på något magiskt sätt återuppstått och att alla medlemmar står där igen på scenen framför ett gungande publikhav och spelar sina låtar trots polisens varningar om att låta bli. Den som undrar vad som triggade rapparna till att skriva låtar som ”Fuck tha Police” får sina svar.

Som hiphop-fan har jag länge hoppats på en högkvalitativ film om genrens gyllene era men aldrig riktigt vågat förvänta mig någon sådan. Straight Outta Compton kom som en glimrande överraskning och uppfyllde mina förhoppningar. Slutbetyget måste bli högt och jag kommer garanterat att se filmen fler gånger.

Konsertscenerna är bland det bästa med filmen, och det var synd denna varken togs med i bioversionen eller Director’s Cut:
https://www.youtube.com/watch?v=rY0QILwcCLw