Daddy’s Home

Titel: Daddy’s Home
År: 2015
Längd: 96 min
Genre: Komedi
Regissör: Sean Anders
Skådespelare: Will Ferrell, Mark Wahlberg, Linda Cardellini, Thomas Haden Church, Bobby Cannavale

En av huvudrollerna i denna film gick först till den tråkige och okarismatiske Vince Vaughn, men tilldelades senare Mark Wahlberg. Tur det, tycker jag. Wahlberg och Will Ferrell fungerar bra ihop, något de demonstrerat tidigare i The Other Guys.

Brad (Ferrell) är en styvpappa åt två barn vars uppskattning han desperat försöker att vinna. Dusty (Wahlberg), barnens biologiska pappa, dyker upp en dag halvt oannonserat för att stanna i familjens hus ett tag och umgås med barnen. Men Dusty tycks även ha sluga planer på att återvinna sin ex-frus (Linda Cardellini) kärlek och bli en familj med barnen igen. Det utvecklas kvickt till en långvarig fejd mellan Brad och Dusty som kommer att spåra ur många gånger.

På de flesta sätt är Daddy’s Home en medioker och klichéartad komedi. Dess styrka ligger i samspelet mellan de manliga huvudrollsinnehavarna, och speciellt i komedigeniet Will Ferrell. Han gör det han gör bäst; spelar en både mesig och galen person som någon gång får ett hysteriskt utbrott. Jag måste bara skratta högt när karaktären supit sig full bland publiken på en professionell basketmatch.

Älskar man Ferrell så bör man se Daddy’s Home, han är nämligen i toppform trots det endast halvdugliga material han har att jobba med. Utan honom hade mitt slutbetyg säkerligen blivit lägre. Nu blev detta förresten en recension som handlar mycket om honom och inte så mycket om filmen i helhet, men det är ofta svårt att skriva längre texter om medelmåttiga komedier tycker jag.