Titel: Sinister
År: 2012
Längd: 110 min
Genre: Skräck
Regissör: Scott Derrickson
Skådespelare: Ethan Hawke, Juliet Rylance, Fred Dalton Thompson, James Ransone
Manusförfattaren C. Robert Cargill fick en mardröm en gång efter att ha sett skräckfilmen The Ring. Den mardrömmen baserade han Sinister på, som han skrev tillsammans med regissören Scott Derrickson. Sinister har fått mestadels goda omdömen av kritiker.
Ellison Oswalt (Ethan Hawke) är en författare som behöver inspiration till sin nästa bok. Tillsammans med sin ovetande familj flyttar han in ett hus där flera hemska mord begåtts tidigare. På vinden finner Ellison en låda med gamla videoband. Han ser att de innehåller många hemska sorters mord, filmade av mördaren själv. Han bestämmer sig för att undersöka saken på egen hand och lämnar polisen utanför. Snart blir han varse att mördaren tycks vara kvar i huset.
Med en ganska intressant handling jämte positiva omdömen från kritiker och publik hoppades jag på en film i klass med Insidious, eller kanske rentav suveräna The Conjuring. Allt jag fick var ett magplask till besvikelse. Den fullständigt dryper av klyschor från början till slut, och när filmen försöker vara skrämmande använder den sig av billiga hoppa-till-effekter med högt ljud.
Det ständiga tittandet på videobanden blir väldigt långtråkigt. För mig ingjuter de ingen kuslighet alls. Antagonisten är för det mesta en CGI-figur som ser ut att tillhöra metal-bandet Slipknot. Jag går emot åsiktsströmmen här, men jag kan bara inte hitta något positivt att säga om denna trista film.