Logan

Titel: Logan
År: 2017
Längd: 137 min
Genre: Sci-Fi | Drama | Action | Thriller
Regissör: James Mangold
Skådespelare: Hugh Jackman, Dafne Keen, Patrick Stewart, Stephen Merchant, Boyd Holbrook

Det är många superhjältefilmer nuförtiden framförallt från Marvels universum som brukar svika mina förväntningar. Jag tyckte exempelvis att både Age of Ultron och Civil War var oengagerande sömnpiller, för att inte tala om nästan genomusla The Amazing Spider-Man 2. Med glädje kan dock säga att Logan är som en motsats till dessa.

Handlingen utspelar sig år 2029. En grå Logan (Hugh Jackman) har pensionerat sig från superhjältelivet och är en av väldigt få mutanter som fortfarande andas efter ödesdigra dispyter mellan mutanter och människor. Charles Xavier (Patrick Stewart) har blivit halvsenil med åren, hans krafter går inte alls att lita på längre. Ett nytt hopp för mutanterna dyker upp i form av unga Laura (Dafne Keen) vars förmågor uppvisar slående likheter med gamle Wolverines. Logan vill helst inte ha med henne att göra men tar sig så småningom an rollen som hennes beskyddare.

Det finns mer kvalitetsmässig potential för superhjältefilmer med R-rating än för de mer familjevänliga. Logan påvisar detta utomordentligt bra och står sig inte bara som den överlägset bästa Wolverine-filmen utan även som den hittills bästa filmen om X-Men i mitt tycke. Den känns förvisso småklyschig och jag är inte alls förtjust i det här med genetiska kloner som antagonister, men klyschorna gäller inte nödvändigtvis superhjältegenren. Både Wolverine och Professor X får värdiga avslut av Jackman och Stewart, för det är inte särskilt troligt att de återvänder till rollerna.

Logan lyckas vara både våldsamt underhållande och emotionellt fängslande. Det verkar ha hjälpt till att höja ribban en aning, och det är bra, för jag är som sagt lite trött på den mediokra kvalitén som annars genomsyrar genren numera.