Titel: Ghost in the Shell
År: 2017
Längd: 107 min
Genre: Drama | Action | Thriller | Sci-Fi
Regissör: Rupert Sanders
Skådespelare: Scarlett Johansson, Pilou Asbæk, Takeshi Kitano, Juliette Binoche, Michael Pitt
1995 kom en animefilm titulerad Ghost in the Shell, baserad på Masamune Shirows manga. Denna adaption var helt lysande och jag skulle aldrig ha en tanke på att önska en amerikansk sådan. 2017 var det dock dags för Hollywoodregissören Rupert Sanders att inta biografera med sin version. En viss nyfikenhet har jag känt trots personliga farhågor samt negativa recensioner av kritiker.
I ett framtida Japan där befolkningen av någon anledning tycks vara övervägande västerländsk har gränsen mellan människa och maskin suddats ut med tiden. Major (Scarlett Johansson) är en cyborg som agerar supersoldat för en anti-terroristorganisation. Hennes maskinella kropp försågs för något år sedan med en människohjärna, men Major har svårt att minnas sitt förflutna. När terroristen Kuze (Michael Pitt) kliver in i handlingen börjar den mörka sanningen om Majors forna liv klaras upp.
Mycket av storheten i animefilmen från ’95 ligger hos den enastående detaljrikedomen. Denna adaption har verkligen ingen sådan, utan består av en otroligt fördummad och till det sämre förändrad story med fåtaliga likheter. Regissören har försökt göra en film som ska tilltala den stora publikmassan, men det har slutat med motsatsen efter att den allmänna kvalitén dragits ner till en oförskämd nivå.
Under speltidens första halva var allt ganska okej för min del, sedan sabbar andra halvan framförallt med slutet som finns där för att rättfärdiga vittvätten av huvudkaraktären. Inte nog med att hela berättelsen har simplifierats till att likna en sedvanlig popcornrulle från Hollywood, utan allt bygger upp mot en twist som inte är något annat än ett kryphål för vittvätten. Det känns som en provocerande smocka i ansiktet.
Scarlett Johansson gör en bra rollprestation och filmen är inte alls dålig rent visuellt. Den kan dock inte mäta sig alls med animefilmen på något sätt. I slutändan är detta ett perfekt exempel på hur man inte ska Amerikanisera och fördumma en internationell förlaga. Att försöka nå ut till en bred publik kan få motsatt effekt i skepnad av en ekonomisk flopp. Det var ett tag sedan en film gjorde mig såhär irriterad.
En ”ärlig trailer” med spoilers för den som vill se:
https://www.youtube.com/watch?v=Hi7lXUv4lgA