När Marnie var där

Titel: När Marnie var där (Omoide no Mânî)
År: 2014
Längd: 103 min
Genre: Drama | Animation
Regissör: Hiromasa Yonebayashi
Skådespelare: Sara Takatsuki, Kasumi Arimura, Nanako Matsushima, Susumu Terajima

Studio Ghiblis sista film innan deras långa paus blev När Marnie var där. Den baseras på en roman av Joan G. Robinson. Romanen kom på 60-talet och hade kontroversiella undertoner om samkönad ungdomskärlek. En viss sluttwist var tvungen att tas med för att romanen skulle kunna publiceras. Filmen är i detta trogen förlagan.

12-åriga Anna bor i en japansk stad med fosterföräldrar. Anna lider av astma, hon är introvert, tystlåten och har svårt att skaffa vänner i skolan. Under en sommar skickas hon för att bo på landsbygden hos ett par av fostermammans släktingar. Det är tänkt att den friska luften och omväxlande miljön ska göra Anna gott. En bit ifrån sitt nya hem hittar hon en gammal herrgård som hon finner bekant. I den bor en mystisk flicka som heter Marnie. Relationen mellan flickorna kommer att innebära överraskande livsvändningar.

Japans största animationsstudio för film tycks aldrig upphöra att förbluffa mig. Med När Marnie var där hade de bestämt flaggan i topp när de tog sin långa paus för omorganisering. Det är Ghiblis bästa film sedan Det levande slottet från 2004 och den mest hjärtknipande sedan Eldflugornas grav från 1988. Sistnämnda filmen befinner sig dock i en egen klass på det sättet och ‘Marnie’ är förstås inte hälften så sorglig, kan jag poängtera.

En förtjusande snygg animering som målar många visuellt högklassiga scener är värd att berömma. Den största styrkan utgörs dock av djupet i intrigen, karaktärsutvecklingen och det emotionella som kan göra rikliga intryck på barn och vuxna. Det tar ett tag för det hela att komma igång och filmen blir inte nämnvärt fantastisk förrän speltidens andra halva haft avgång.

När Marnie var där är en väldigt fin och rörande animation om vänskap, att hitta sig själv och att övervinna sociala hinder. Ett bra exempel på varför världen behöver Studio Ghibli och anime i allmänhet. Medan amerikanska studior som Dreamworks och Pixar innehåller mycket fart, fläkt och humor, små gula figurer som säger ”banana” med mera har Ghiblis verk oftast tyngre meningar och en sorts unik vacker stillhet. Det är förövrigt inte första gången som studion tacklar känsliga teman eller undertoner, och jag hoppas att de går ännu längre i framtida verk. Slutbetyget till denna film blir en ytterst kraftig åtta.

Var tvungen att lägga till filmen på min lista över de bästa filmerna mellan 2010-2015.