Groundhog Day

Titel: Groundhog Day
År: 1993
Längd: 101 min
Genre: Komedi | Romantik | Fantasy
Regissör: Harold Ramis
Skådespelare: Bill Murray, Andie MacDowell, Chris Elliot, Stephen Tobolowsky, Brian Doyle-Murray, Marita Geraghty

Ursprungligen skulle Groundhog Day ta sin början då huvudpersonen sedan länge fastnat i sin förbannelse, och själva förbannelsens mer påtagliga existens skulle bli som en twist att avslöjas senare. Regissören och manusförfattaren Harold Ramis hade lovat att behålla det så, men bröt sitt löfte och skrev om manuset. Tur var det eftersom slutresultatet blev en finfin klassiker.

Den självcentrerade TV-meteorologen Phil Connors (Bill Murray) befinner sig i småstaden Punxsutawney för att spela in ett reportage om en årlig festival kallad Groundhog Day. Phil trivs inte i staden och är ivrig att komma därifrån, men en snöstorm hindrar honom så att han tvingas stanna tillsammans med sitt TV-team. När han vaknar efter en natts sömn upptäcker han att det är samma datum som gårdagen. Dagen har helt repeterat sig på övernaturligt vis. Fler identiska dagar väntar, och frågan blir hur Phil ska lyckas ta sig ur sin besynnerliga knipa.

Rollen som den sarkastiske och småtjurige Phil Connors passar Bill Murray perfekt. Den kunde ha gått till Tom Hanks, John Travolta eller Steve Martin, men Murray slog ut dem med sitt öga för denna typen av karaktär. Filmen påminner en del om Scrooged från 1988, också med Murray i huvudrollen (och med exakt lika lång speltid). Man kunde ha valt att även låta denna utspela sig på julen för att ge den status som julfilm, men det hade blivit överflödigt på flera sätt. Statusen som feel-good-film räcker gott.

Groundhog Day är inte speciellt rolig egentligen då den bjuder på ganska få skratt. Man sitter dock och ler mest hela tiden. Jag uppskattar verkligen myskänslan som filmen inger trots dess tämligen dystra tema. Enligt Harold Ramis ska huvudkaraktären ha spenderat runt ett decennium i sin förbannelse, och man kan förstås undra vad den stackars meteorologen egentligen har gjort för att förtjäna det. Något enstaka år hade låtit mer rimligt om än också tufft, det är mer så jag personligen uppfattat tidsinramningen.

Med utmärkta skådespelare, ett välskrivet manus och en god dos själslig styrka befinner sig Groundhog Day bland mina favoriter i genren romantiska komedier. Den fungerar rimligtvis bra som motivation till att förbättra ens liv eller till att bara sprida glädje omkring sig.