Coco

Titel: Coco
År: 2017
Längd: 105 min
Genre: Animation | Äventyr | Komedi
Regissörer: Lee Unkrich, Adrian Molina
Skådespelare: Anthony Gonzalez, Gael García Bernal, Benjamin Bratt, Alanna Ubach, Renee Victor

Coco gjorde största succén på mexikanska biografer någonsin. Framgångsrik var den även i Kina där landets censurnämnd blev så rörda av filmen att de bestämde sig för att inte censurera den trots bannlysta teman. Tre veckor överst på USA:s biotopp är inte illa heller.

12-årige Miguel är en mexikansk pojke med drömmar om att bli musiker. Dessvärre har hans familj ett gammalt förakt för musik och låter honom inte ens komma i närheten ett instrument. På mexikanska högtiden ”De dödas dag” begår Miguel ett misstag som för över honom till de bortgångnas andevärld. Där måste han hitta sin förfader som är en stor musik-ikon. Det blir inte lätt, men han får hjälp av brottslingen Hector. Tillsammans måste de försöka återvända Miguel till de levandes värld.

En Pixar-film som hyllar mexikansk kultur känns helt rätt i tiden. USA:s orangea mansbarn till president har för vana att tala illa om mexikaner, och här får han visst svar på tal. Förövrigt kan jag nu med facit i hand efter min titt konstatera att A Silent Voice inte bara borde ha blivit Oscarsnominerad för bästa animationsfilm – den skulle ha vunnit också om jag fått bestämma. Coco är dock helt suverän och var en extremt förutsägbar Oscarsvinnare.

Disney Pixar har producerat många avsevärt roligare filmer än denna. Komiken hålls relativt nedtonad till förmån för drama. Mer gripande filmer har Pixar nämligen producerat få av. Coco vinner främst på just det känslomässiga planet med hjärtat i sina karaktärers familjeband. Utöver detta ligger även animeringen på en sagolikt hög nivå med färgsprakande vyer som filmteamet inte drar sig för att uppvisa.

2017 var bestämt ett bra filmår. Coco kan stoltsera som ett av dess yppersta exempel på varför. Kanske årets allra mest rörande film. Pixar behöver bara fortsätta såhär för att kunna håva in fler framtida guldgubbar. Det är trevligt med den etniska representationen. Pixar får dock gärna lära av Studio Ghibli och konstruera fler kvinnliga huvudkaraktärer. Slutbetyget blir en stark åtta.