Titel: The Mummy
År: 1999
Längd: 124 min
Genre: Äventyr | Fantasy | Action
Regissör: Stephen Sommers
Skådespelare: Brendan Fraser, Rachel Weisz, John Hannah, Arnold Vosloo, Kevin J. O’Connor, Erick Avari
Alldeles i slutet av 1990-talet gjordes succé med äventyrsfilmen The Mummy. Mottagandet av kritiker var blandat, men på bio gick det desto bättre. Produktionens svaghet är just huvudmannen bakom den; Stephen Sommers. En mer kompetent människa i registolen hade varit önskvärd.
På 1920-talet slår sig egyptologen Evelyn Carnahan (Rachel Weisz) och hennes äldre bror Jonathan (John Hannah) ihop med äventyraren Rick O’Connell (Brendan Fraser) för att ta sig till den mytomspunna staden Hamunaptra. De har goda förhoppningar om att där kunna hitta sagolika skatter. Vad de inte vet är att en mumie som lider av en gammal förbannelse vilar under stadens ruiner. Denna mumie vaknar till liv och hotar snart världen med ödeläggelse. Det blir upp till våra äventyrare att försöka döda honom.
Som sagt våndas The Mummy för mycket av sin regissörs allmänna oduglighet. Att detta ändå är den bästa filmen som Stephen Sommers gjort av hans cirka 9 säger en hel del. I stort sett samtliga skådespelare underpresterar, varav vissa överspelar. Inte helt överraskande gör den då blivande Oscarsvinnaren Rachel Weisz det minst klandervärda jobbet framför kameran. Att Brendan Frasers karriär dalat sedan dessa filmer finner jag högst förståeligt.
Bristerna till trots förekommer en familjevänlig charm som gör detta verk hållbart. Underhållningsvärdet finns där i godkänd mängd. Det är fartfyllt och framförallt skönt äventyrligt som sig bör. Fullt ös, medvetslös (på gott och ont)! Om man bara stänger av sin hjärna lite så fungerar allt bättre.
The Mummy har inte åldrats speciellt väl. Den föreföll minsann bättre då den kom 1999. Nätt och jämnt står den dock kvar som sevärd. Uppföljaren som kom ett par år senare är sämre, med en extra torr dialog kan nämnas. I den syns en CGI-animerad Dwayne Johnson som gör att man verkligen påminns om hur ofantligt revolutionerande de visuella effekterna i The Fellowship of the Ring var som fick sin premiär samma år. Denna film förtjänar en svag 6:a i slutbetyg.
Voldo's Filmblogg 
Men nej. En favoritfilm! Det var iofs ett bra tag sedan jag såg den senast. Kan den ha tappat så mycket? För mig är det en perfekt matiné-film i samma genre som Jakten på den försvunna skatten och Den vilda jakten på stenen (den med Michael Douglas och Kathleen Turner).
Jag funderade inte så mycket på regin när jag såg den men la märke till att Rachel Weisz och Brendan Fraser hade en suverän personkemi sig emellan. Har inte skrivit om filmen på bloggen så har inget betyg att rapportera… :-)
Du får ta och se om den någon gång snart då. :)