Harry Potter and the Philosopher’s Stone (2001)
Liksom många andra i min ålder har jag växt upp med J.K. Rowlings böcker såväl som filmatiseringarna av dem. När jag först såg The Philosopher’s Stone rörde det sig om en röstdubbning på VHS (usch). Förlagan var innan dess den första riktiga boken jag någonsin läst ut frivilligt.
Med barn och ungdomar som främsta publikinriktning introducerar Chris Columbu denna trollkarlsvärld på vita duken. Visualiseringen av boken är behaglig och fokuserar på ett lättsamt äventyr som duger åt vuxna och som lär älskas av barn. Det är varmhjärtat och oskyldigt här i början, till skillnad från majoriteten av de senare filmerna som är betydligt mörkare.
Daniel Radcliffe är bitvis dålig i sin första rollprestation här, och Emma Watson överspelar en smula för hårt. Men det är lätt förlåtet. Många av de vuxna skådespelarna är skickliga veteraner som utjämnar. Charmerande och magiskt, trots en mängd logiska luckor.
Harry Potter and the Chamber of Secrets (2002)
Sista filmen i serien med Sir Richard Harris medverkandes. Han avled sorgligt nog några veckor innan biopremiären.
Filmteamet har som i föregångaren inte sparat på kvalité med det visuella. De bjuder minsann på fint effektmakeri. Kenneth Branagh stjäl showen när han syns i bild. Han har nämligen fått hoppa in i en biroll som högfärdig lärare. Utöver detta finns dessvärre många brister.
Detta är kort sagt sagans svagaste del enligt mig. Den håller sig förutsägbar utan att någonsin komma upp i någon klimax. Tyvärr har jag inte mycket intressant att säga om The Chamber of Secrets. Den får en halv-svag 6:a i betyg.
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (2004)
Turen att regissera tredje delen föll på Alfonso Cuarón. Han är målmedveten och styr åt helt rätt håll med både högre kvalitet och mörkare toner. Precis vad denna filmserie behövde här.
Flera nya skådespelare får träda framför kamerorna. Däribland Michael Gambon som fick ta över efter avlidne Richard Harris. Det var ärligt talat bra med ett byte där då Harris mysfarbror så småningom behöver bli mer energisk och något yngre. Gambon var ett perfekt val. Man kunde inte heller ha hittat en bättre Sirius Black än den briljante Gary Oldman.
The Prisoner of Azkaban lyckas bättre än sina föregångare på samtliga plan. Alfonso Cuarón visar att han är en vassare regissör än Chris Columbus. Han regisserade en av de absolut bästa filmerna om Harry Potter.
Voldo's Filmblogg 
Älskar filmserien! :-D
Första filmen är supergullig och introducerar världen på ett bra sätt.
Andra filmen är som boken allt för mycket en repetition av den första delen, men räddas till stor del av Kenneth Branagh som du är inne på.
Tredje filmen är suverän och tar serien i en mörkare riktning. Filmens svaghet är givetvis de förbenade tidshoppen.
Läs mina något längre texter bakom denna länk:
https://fripp21.blogspot.se/p/harry-potter.html
Repetition var ordet ja. Jag instämmer i dina tankar.
Will do. :)