Harry Potter 7-8

Film 4-6

Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 (2010)
David Yates blev bara bättre på sitt jobb för varje installation i Potter-serien han regisserade. Det var en självklarhet för min del att man delade upp filmatiseringen av sista boken i två delar. De blir således mer trogna och värdiga sin förlaga.

The Deathly Hallows: Part 1 har varken humor eller action att tala om, men istället står den sig som den mest stämningsfulla delen i filmsagan. Den lever mycket på just stämningen och på att huvudrollsinnehavarnas skådespeleri förbättrats. Alexandre Desplat komponerade även ihop ett förträffligt bra soundtrack för att höja kvalitén ytterligare.

Man kan gott kritisera att denna film känns som den upptakt den är och att den inte hamnar på någon slutlig höjdpunkt. Jag stör mig dock inte på den saken. Faktum är att detta är den enda filmen i serien som inte innehåller något alls jag direkt stör mig på. Väldigt snygg och välgjord.

betyg8

Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2 (2011)
De flesta verkar vara överens om att finalfilmen The Deathly Hallows: Part 2 är den bästa i serien. Åtminstone verkar den vara mest omtyckt. IMDb-betyget står på över 8, barometern på RottenTomatoes visar 96%, över 1,3 miljarder dollar kammades hem och Oscarsnomineringarna blev 3 i antal.

Detta är stormen efter lugnet som var föregående film. Den fängslande stämningen har ersatts med såväl action som emotionell kraft. Ingen annan film i serien har lyckats få mig att bli tårögd, så denna förtjänar extra beröm för att den lyckades. Varför Severus Snape är min favoritkaraktär i serien motiveras bäst här med hans hemligheter avslöjade för oss. Men naturligtvis bidrar Alan Rickmans oförglömliga insatser mycket till det också.

Jag har svårt att bestämma mig för om Part 2 verkligen är bäst i serien, men den är bestämt minst like bra som sin föregångare och som The Prisoner of Azkaban vars slutbetyg landade på samma siffra. David Yates och kompani avslutade sin mäktiga filmsaga med flaggan i topp.

betyg8

Annonser

Harry Potter 4-6

Film 1-3

Harry Potter and the Goblet of Fire (2005)
Mike Newell fick äran att regissera filmatiseringen av bok nummer 4. Den ger rum åt mycket action och spänning i en kamp mellan trollkarlsskolor. Ingen film i serien väcker dock så många frågor för mig som denna, på ett negativt sätt alltså.

För första gången dyker Voldemort upp i egen hög person spelad av Ralph Fiennes. Jag måste dock medge att jag har lite svårt för det nästan Jim Carrey-lika sättet han porträtteras på. I boken beskrivs Voldemort som betydligt mer skrämmande än hur vi får se honom i filmerna. Brendan Gleeson är däremot helt strålande som den besynnerlige nya Hogwarts-läraren Alastor Moody.

Frågan är om man inte borde ha använt sig av studions ursprungliga idé om att göra två filmer av den långa boken. Jag tror att det hade kunnat gå ännu bättre så. Mycket material utelämnas och det blir för stor fokus på skoltävlingen som Potter deltar i. Mycket underhållande slutproduktion dock trots en del konstigheter.

Harry Potter and the Order of the Phoenix (2007)
Föregående film hade nästan fått för mycket innehåll inklämt. I denna ser vi snarare prov på motsatsen med en av sagans mer innehållsfattiga filmer. Lite märkligt kan tyckas då boken är längst av alla.

Jag har lätt att störa på mig på den nya karaktären Dolores Umbridge, och ingenting lyckas riktigt få mig jätteengagerad förrän ungefär sista halvtimmen är igång. Gary Oldman, Michael Gambon och Ralp Fiennes räddar filmen i sina actionscener, och min favoritskådespelerska Helena Bonham Carter är en ytterst välkommen förstärkning till ensemblen som Bellatrix Lestrange. Hon fick inte rollen ursprungligen, men det var minst sagt bra att hon knep den till slut.

Även Evanna Lynch är felfri som Luna Lovegood ska påpekas. Tack vare nämnd sista halvtimme och dessa utomordentliga skådespelare landar mitt slutbetyg på en svag 7:a. Annars hade det säkerligen blivit lägre.

Harry Potter and the Half-Blood Prince (2009)
Jag minns att jag kände mig besviken på denna film efter att jag sett den på bio 2009. Den gjorde nämligen inte boken tillräcklig rättvisa. Trots det ansåg jag den vara bättre än The Order of the Phoenix, vilket jag fortfarande står fast vid.

The Half-Blood Prince är nära att bli en romantisk komedi då mycket tid ägnas åt komik och i synnerhet åt kärleksrelationer. Just kärleksdramatiken borde fått ha lämnat mer plats för mysteriet om halvblodsprinsen som väger avsevärt tyngre i boken. Jag har förövrigt aldrig varit särskilt förtjust i något av kärleksparen som bildas, vilket jag skrivit mer om i detta sammanfattnings-inlägg.

Precis som med föregående film räddas denna av en andra halva som är mörkare samt mer actionpackad och allmänt intressant. Överlag rör det sig om ett välgjort verk som fick en förtjänt Oscarsnominering för bästa foto.

betyg7

Film 7-8

Harry Potter 1-3

Film 4-6

Harry Potter and the Philosopher’s Stone (2001)
Liksom många andra i min ålder har jag växt upp med J.K. Rowlings böcker såväl som filmatiseringarna av dem. När jag först såg The Philosopher’s Stone rörde det sig om en röstdubbning på VHS (usch). Förlagan var innan dess den första riktiga boken jag någonsin läst ut frivilligt.

Med barn och ungdomar som främsta publikinriktning introducerar Chris Columbu denna trollkarlsvärld på vita duken. Visualiseringen av boken är behaglig och fokuserar på ett lättsamt äventyr som duger åt vuxna och som lär älskas av barn. Det är varmhjärtat och oskyldigt här i början, till skillnad från majoriteten av de senare filmerna som är betydligt mörkare.

Daniel Radcliffe är bitvis dålig i sin första rollprestation här, och Emma Watson överspelar en smula för hårt. Men det är lätt förlåtet. Många av de vuxna skådespelarna är skickliga veteraner som utjämnar. Charmerande och magiskt, trots en mängd logiska luckor.

betyg6

Harry Potter and the Chamber of Secrets (2002)
Sista filmen i serien med Sir Richard Harris medverkandes. Han avled sorgligt nog några veckor innan biopremiären.

Filmteamet har som i föregångaren inte sparat på kvalité med det visuella. De bjuder minsann på fint effektmakeri. Kenneth Branagh stjäl showen när han syns i bild. Han har nämligen fått hoppa in i en biroll som högfärdig lärare. Utöver detta finns dessvärre många brister.

Detta är kort sagt sagans svagaste del enligt mig. Den håller sig förutsägbar utan att någonsin komma upp i någon klimax. Tyvärr har jag inte mycket intressant att säga om The Chamber of Secrets. Den får en halv-svag 6:a i betyg.

betyg6

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (2004)
Turen att regissera tredje delen föll på Alfonso Cuarón. Han är målmedveten och styr åt helt rätt håll med både högre kvalitet och mörkare toner. Precis vad denna filmserie behövde här.

Flera nya skådespelare får träda framför kamerorna. Däribland Michael Gambon som fick ta över efter avlidne Richard Harris. Det var ärligt talat bra med ett byte där då Harris mysfarbror så småningom behöver bli mer energisk och något yngre. Gambon var ett perfekt val. Man kunde inte heller ha hittat en bättre Sirius Black än den briljante Gary Oldman.

The Prisoner of Azkaban lyckas bättre än sina föregångare på samtliga plan. Alfonso Cuarón visar att han är en vassare regissör än Chris Columbus. Han regisserade en av de absolut bästa filmerna om Harry Potter.

betyg8

Film 4-6

Tävling: vinn Daddy’s Home 2 på Blu-ray!

Jag lottar ut ett svenskt exemplar av Daddy’s Home 2 på Blu-ray till någon som svarar rätt på frågan nedan.

Vem har regisserat filmen?
1. Sean Anders
X. Etan Cohen
2. Jay Roach

Skicka svaren på frågan samt din adress till voldotavling@hotmail.com så har du chans att vinna!

Tävlingen är nu avslutad!

Topp 10 – Eric Cartman

Eric Cartman skulle jag förmodligen utse till den bästa karaktären som skapats i fiktionens värld. Hans personlighet är paranoid, egocentrisk, rasistisk, sociopatisk, bortskämd och manipulativ. Han saknar helt självinsikt och han har flertalet mentala problem. Man kan tro att det är Donald Trump jag beskriver.

I detta inlägg listar jag de 10 bästa avsnitten av South Park där Cartman står i centrum och hans personlighet träder igenom. Jag ger också länkar till avsnitten på SouthParkStudios där de kan ses gratis.

Tidigare har jag gjort en lista över de allmänt bästa avsnitten från serien; här. De blir naturligtvis ganska lika varandra.

10. Cat Orgy (Säsong 3)

Utspelar sig när killarna gick i tredje klass och Cartman var mer oskyldig. Stan’s storasyster Shelly ska vara barnvakt åt Cartman då hans mamma ska på fest. Shelly gör klart att det är hon som bestämmer i huset under tiden. Hon och Cartman kommer bra överens så småningom när hennes äldre pojkvän blir deras gemensamma fiende.
Länk

9. Awesom-O (Säsong 8)
Cartman planerar att grundlura Butters genom att klä ut sig till en robot som har uppgiften att vara Butters vän. Det visar sig att Butters förfogar över en pinsam videoinspelning på Cartman som han kan använda som hämnd ifall det någonsin skulle krävas. Cartman håller sig därför kvar i sin robotdräkt länge i hopp om att få tag på videoklippet och förstöra det.
Länk

8. Cartman Finds Love (Säsong 16)
Allas vår favorit-rasist spenderar sin tid genom att sammanföra skolkamrater av samma etnicitet som kärlekspar. Det visar sig som så många gånger förut att han lider av psykologiska besvär som kommer att ge honom motvind.
Länk

7. Casa Bonita (Säsong 7)
Kyle fyller år och får ta med några vänner till nöjesrestaurangen Casa Bonita. Cartman tillåts inte följa med trots att han gärna vill, men ifall Butters inte kan komma så får Cartman ta hans plats. Cartman hittar en lösning genom att låsa in Butters i ett skyddsrum. Men när polisen kopplas in ser det mörkt ut för gärningsmannen.
Länk

6. Ginger Kids (Säsong 9)
I klassrummet föreläser Cartman rasistiskt om gingerbarn; det vill säga rödhåriga barn med blek hy och fräknar. För att lära honom en ordentlig läxa sminkar hans vänner honom och färgar hans hår när han sover så att han själv ser ut som en ginger. Konsekvenserna blir dessvärre ödesdigra.
Länk

5. Cartman’s Incredible Gift (Säsong 8)

Cartman hamnar i en kortvarig koma efter att ha försökt flyga från ett tak. När han vaknar tror han sig ha fått en sorts psykiska krafter. Stadens polis vill använda dessa för att lösa några mordfall. Att lita på Cartman och hans påstådda krafter är dock inte något de borde göra.
Länk

4. Scott Tenorman Must Die (Säsong 5)
Avsnittet som verkligen förvandlade Cartman från busunge till ondskefullt geni. Scott Tenorman är en översittare som ständigt retar och förlöjligar honom. För att hämnas tänker Cartman ut en plan som ska förgöra Tenorman en gång för alla.
Länk

3. Breast Cancer Show Ever (Säsong 12)
Wendy tröttnar på att Cartman alltid ska provocera och jävlas med henne. Hon utmanar honom på en fajt efter skolans slut. Cartman inser att han kan förlora fajten och skämma ut sig inför hela skolan. Han försöker smita undan på många sätt utan att någon ska få reda på att han inte vågar slåss.
Länk

2. The Death of Eric Cartman (Säsong 9)
Skoleleverna i South Park ignorerar Cartman till fullo eftersom att han alltid beter sig så illa mot allihop. Han börjar sedermera tro att han är död eftersom ingen tycks kunna se eller höra honom. Till himlen eller helvetet förs han dock inte, och han undrar då om Gud kanske vill att han ska kompensera för tidigare illdåd innan han får komma in i himlen. Med hjälp av den ende som tycks kunna se honom, Butters, försöker Cartman gottgöra för de synder han begått så många gånger.
Länk

1. Tsst (Säsong 10)

Cartmans mor känner att hon behöver söka hjälp för att få ordning på sin son. Hon ringer Nannyakuten som visar sig vara chanslös och blir totalknäckt. Det enda val som finns kvar är att kalla på ”The Dog Whisperer” Cesar Millan, som med sina mer exklusiva knep kanske kan utföra den till synes omöjliga uppgiften att tämja Eric Cartman.
Länk

The Mummy

Titel: The Mummy
År: 1999
Längd: 124 min
Genre: Äventyr | Fantasy | Action
Regissör: Stephen Sommers
Skådespelare: Brendan Fraser, Rachel Weisz, John Hannah, Arnold Vosloo, Kevin J. O’Connor, Erick Avari

Alldeles i slutet av 1990-talet gjordes succé med äventyrsfilmen The Mummy. Mottagandet av kritiker var blandat, men på bio gick det desto bättre. Produktionens svaghet är just huvudmannen bakom den; Stephen Sommers. En mer kompetent människa i registolen hade varit önskvärd.

På 1920-talet slår sig egyptologen Evelyn Carnahan (Rachel Weisz) och hennes äldre bror Jonathan (John Hannah) ihop med äventyraren Rick O’Connell (Brendan Fraser) för att ta sig till den mytomspunna staden Hamunaptra. De har goda förhoppningar om att där kunna hitta sagolika skatter. Vad de inte vet är att en mumie som lider av en gammal förbannelse vilar under stadens ruiner. Denna mumie vaknar till liv och hotar snart världen med ödeläggelse. Det blir upp till våra äventyrare att försöka döda honom.

Som sagt våndas The Mummy för mycket av sin regissörs allmänna oduglighet. Att detta ändå är den bästa filmen som Stephen Sommers gjort av hans cirka 9 säger en hel del. I stort sett samtliga skådespelare underpresterar, varav vissa överspelar. Inte helt överraskande gör den då blivande Oscarsvinnaren Rachel Weisz det minst klandervärda jobbet framför kameran. Att Brendan Frasers karriär dalat sedan dessa filmer finner jag högst förståeligt.

Bristerna till trots förekommer en familjevänlig charm som gör detta verk hållbart. Underhållningsvärdet finns där i godkänd mängd. Det är fartfyllt och framförallt skönt äventyrligt som sig bör. Fullt ös, medvetslös (på gott och ont)! Om man bara stänger av sin hjärna lite så fungerar allt bättre.

The Mummy har inte åldrats speciellt väl. Den föreföll minsann bättre då den kom 1999. Nätt och jämnt står den dock kvar som sevärd. Uppföljaren som kom ett par år senare är sämre, med en extra torr dialog kan nämnas. I den syns en CGI-animerad Dwayne Johnson som gör att man verkligen påminns om hur ofantligt revolutionerande de visuella effekterna i The Fellowship of the Ring var som fick sin premiär samma år. Denna film förtjänar en svag 6:a i slutbetyg.