In Bruges

Titel: In Bruges
År: 2008
Längd: 107 min
Genre: Drama | Thriller | Komedi
Regissör: Martin McDonagh
Skådespelare: Colin Farrell, Brendan Gleeson, Ralph Fiennes, Clémence Poésy, Jordan Prentice

Martin McDonaghs långfilmsdebut är minst sagt lyckad. Empire Magazine beskriver filmen som ”fucked up, far-out and very, very funny”, själv kan jag bara hålla med. Den skiftar mellan hårda våldsscener och härlig komik. Jag skulle tro att regissören  har influerats av herrar som Quentin Tarantino och Guy Ritchie.

Vi får bekanta oss med lönnmördarna Ray (Colin Farrell) och Ken (Brendan Gleeson) som tillsammans anländer till den belgiska staden Brygge för att invänta instruktioner från chefen Harry (Ralph Fiennes). Ken tycker att staden är trevlig och han tittar gärna omkring på museum och andra kulturella sevärdheter. Ray däremot beskriver staden som ett skithål, och han vill inget hellre än att komma därifrån. Men efter ett tag möter han en kvinna vid namn Chloe (Clémence Poésy) som han förälskar sig lite i, staden känns inte längre lika outhärdlig för honom. När Harry ringer Ken och beordrar honom att döda Ray så ställs Ken inför ett dilemma. Ska han verkligen mörda den unge mannen eller ska han trotsa sin hetsige arbetsgivare?

Det är inte konstigt att filmens manus blev Oscarnominerat. Dialogen är helt suverän och riktigt rolig, det skämtas om våld, rasism, tjockisar och fördomar. Skådepelarna sköter sig utomordentligt bra, Ralph Fiennes visar ännu en gång upp hur man spelar galning på ett lysande vis. Brendan Gleeson är klockren som muttrig och sliten yrkesmördare, och Colin Farrell gör en av sina bästa insatser i karriären.

Jag skulle vilja påstå att In Bruges är på gränsen till ett mästerverk. Den är oförutsägbar, ruskigt cool och fullkomligt genialisk från början till slut. Filmen kan rekommenderas till nästan vem som helst, den har en skön blandning av humor och spänning som passar alla tillfällen.